En kort kryssning i värmen...

[bengalow]

Röda Havet - ett kort besök i två världsdelar"¦.

Vi bokade en resa med M/V Thomson Spirit, en liten skuta på 215 meters längd, 28 meters bredd och drygt 600 kabiner + personalens sovutrymmen. De var cirka 500 man"¦.alltså drygt 1700 personer ombord. Flyget utgick från Luton, norr om London, torsdag 19/3. Resan bokades hos arrangören, TUI Thomson UK, som finns inte i Sverige, så därför fick vi åka till England för avfärd därifrån.  
Vi  åkte iväg på tisdag för att också ha en hel dag i huvudstaden. Vi bodde i Notting Hill-området, strax norr om Kensington Garden. Jag och Anita uppskattar att vandra omkring i folkmängden, och promenerade följaktligen långt - via Hyde Park, Westminster Abbey, längs Themsen fram till London Eye. Där hittade vi en båt, som tjänstgjorde som restaurant. Med en svalkande öl och en god lunch, kom vi tillrätta med vårt humör igen, och trots värkande fötter, och ryggar som klagade kunde vi utforska ytterligare en del av staden.
Flyget skulle gå kl 09.55, så taxin som hämtade oss på hotellet tog det lugnt på vägen. 75£ kostade resan ditupp"¦I hallen letade vi rätt på anslagstavlan för "departures", och hur vi än försökte så fanns inte vårt flyg med - däremot ett som skulle avgå kl 09.00. Klockan var nu 08.20. En snabb blick på färdplanen sa oss, att vi/jag hade fel, och anslagstavlan rätt. Incheckningen var stängd! Vi letade reda på Thomsons disk, och damen förstod oss..Hon ringde ett kort samtal, bad oss att springa till nr 27, som skulle öppnas för vår skull. Hon skulle komma efter med biljetterna! In med väskorna på bandet, Hoyt, som damen heter, kom med biljetterna, och sa till oss att springa som vi aldrig gjort förr - och det kan jag lova att vi gjorde! Upp för trapporna, fram till "Security Control", detta "djä-ens påfund" med minst 100 personer i kö, och bara en grind öppen. Det var 20 minuter kvar till avgång"¦.bakom mig hörde jag Anitas kväljningar. Hon höll på att spy av nervositet och språngmarschen på ca 300 meter. Tårarna satt i ögonvrårna - hur klumpig kan man vara!! Vä i kön kom det en uniformerad tjänsteman, som pekade på oss samt två andra. "_Ni två plus ni kom med här!" Och så öppnade han en egen lite säkerhetskontroll för oss, och vi kunde slippa förbi hela kön. Språngmarsch till Gate 27 - det var långt dit! - nerför trappan och in i bussen som väntade att transportera oss till flyget. Väl ombord på bussen fick vi vänta ytterligare 5-10 minuter. Fyra personer till saknades, dom hade kanske inte samma flyt som vi, stackarna!
Nu väntade nästan 6 timmars flyg ner till Sharm-el-Sheik, på sydspetsen av Sinaihalvön. Vad tusan hittar man på under dessa lååånga timmar. Nåväl, de passerade lika "fort" som vanligt, med en whisky eller två, lite matpaus med en ynka flaska vin, en kort slummer och plötsligt var vi i Asien.
Efter  obligatoriska passkontroller lite varstans kom vi så ombord på båten och letade upp hytten, högt uppe på 7:e våningen, däcket ovanför "Promenade Deck", alldeles magnifikt!!





På natten avgick båten till Aqaba, en kolugn resa, och vi kom dit vid 10-tiden dagen efter. Innan vi kom fram till kaj, så kunde vi se 4 länder på en gång - babords ligger Egypten, rakt framför oss Eilat i Israel, granne med Aqaba i Jordanien. Om styrbord är Saudi Arabien. Vi brydde oss inte om att gå iland i Aqaba, utan väntade till dagen efter, då vi bokat en "utflykt" till Petra, den rosa staden, i bergen.
Väl ombord på bussen, det var 26 stycken!, så frågade guiden, Salah, på skoj, om det fanns några svenskar bland  oss. Gissa om han blev snopen då vi avslöjade vår nationalitet! Det visade sig att han bott i Gävle i tre år, och pratade ganska god svenska. Vi fick speciell uppmärksamhet av honom genom hela turen. Det tog 2 timmar genom ett kargt öken- och bergslandskap innan vi nådde staden, som ligger på ca 1000 m.ö.h. Högsta punkten på väg dit var 1200 m.ö.h. Anita har bekanta som arbetade i Saudiarabien för mer än 30 år sedan. På väg hem därifrån åkte dom hit, och när Anita den gången hörde dom berätta om staden, så blev hon så fascinerad, att det blev ett drömmål.



Petra ligger i en bergsravin, cirka 1,5-2 kilometer lång, och mellan 3 till 10 meter bred, och bergen på var sida går lodrätt upp till 75 meter. Jag kan garantera att det var svalt och skönt där nere i botten! Det gick lätt att gå, och rätt var det var så öppnade sig ravinen"¦och där låg bland det mäktigaste jag ditintills sett i mitt liv! Ett tempel, som man huggit ut ur klippan. Det lär ha tagit 6-8 år att färdigställa. Innanför entren finns en stor sal och fyra mindre rum. Bara helt fantastiskt!!!








Staden Petra hade en gång upp emot 3000 invånare, när den erövrades av romarna. Dessa byggde ut staden med egna byggnader för sin garnison, men levde ifred med de ursprungliga invånarna. Efter en tid dog stadens betydelse ut, och avfolkades. De senaste 2 århundraden beboddes den av zigenare och beduiner, och glömdes i stort sett bort tills en schweizare "återupptäckte" den. Den tillhör numera ett av världens 7 "nya" underverk.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Petra,_Jordanien

Om något intresse finns, så återkommer jag gärna med fortsättningen av vår resa till Egypten - Cairo/Giza och Luxor

[Mikke]

Tack för den trevliga berättelsen, Bengis, och fortsätt gärna att skriva om era erfarenheter i Egypten!!
Mikke

[Riitta]

Ojdå vilka strapatser det blev i början. Tur att det gick bra.
Spännande berättelse. Staden Petra skulle jag gärna vilja se.
Väntar med spänning på fortsättningen på resan :bom:

Riitta

[kaka]

Spenning litt i overkanten i starten der! Men jeg ser dere fikk en fin tur. Vakre bilder fra Petra!

[Katta]

Åh hjælpe meg for en start på reisen. Vil gjerne høre mer.  :flower:

[Anders]

OM vi vil høre mer??? Klart det! Gjerne flere slike fine bilder også :-)

[Sjøløve]

Flotte bilder og spennende lesing !
Men for en start på reisen, det hadde nok vært i drøyeste laget for meg, det der !  Godt det gikk bra, da :flower:
Venter spent på fortsettelsen

[Magnolia]

Dette var både dramatisk og spennende lesing. Gleder meg veldig til fortsettelsen.

[Ingeborgimevind]

Fin historie, som slutter seg inn i rekken av gode Thrillere her på forumet.
Har alltid hatt lyst til å se Petra, og fikk ikke mindre lyst nå! Ser fram til fortsettelsen!

[bengalow]

Röda Havet, del 2

Efter turen till Petra, som tog hela dagen i anspråk, blev det att vila ut med sjöresa runt hela Sinaihalvön. Destination Port Sokhna, en industrihamn 40 km söder om staden Suez, och 130 km från Kairo, dit det tog 3,5 timmar med buss. Det fanns alternativa utflykter, bl.a. till Cairo Museum, med alla gravfynden samt ett besök på marknaden. Det var där som det fatala bombangreppet utfördes för ett par veckor sedan"¦Vi ville dock inte dit, utan valde Memfis, det enade Egyptens första huvudstad. Det var kanske ett misstag, för av Memfis finns knappt ett spår, mer än ett par statyer och några stenstoder. Det ligger i en förort till Cairo, som officiellt har cirka 16 miljoner invånare - inofficiellt 22"¦ berättade guiden!

Alabastersfinx i Memfis


Månglarbodar i Memfis


Vägen dit gick längs en stor kanal med grönska och lantbruk på ena sidan och "bostads"-bebyggelse på andra. Ibland fick bussen stanna för att släppa fram kameler eller vattenbufflar, som skulle korsa vägen. Eller också bromsa in kraftigt för ett "farthinder" d.v.s. bulor i vägen. Dom var lika vanliga som polisspärrar! Överallt dessa spärrar, t.o.m. mitt i öknen, långt, långt ifrån all ära och redlighet. På tal om bostäder - hela vägen in via den breda vägen kantades av hus, som aldrig skulle kunna godtas som människovärdiga i vår del av världen. Två, tre, fyra eller fler våningar, där inte ett fönster liknade grannens. Förmodligen hade man hittat ett fönster på en soptipp och murat in det. Om det fanns ett fönster insatt förstås, för det gjorde det inte alltid. En del hade bara plast eller en tygbit i öppningen. Ytterväggar av oputsat tegel. Först sa man "fy tusan - hur kan man bara låta detta finnas!" Sedan smög sig en deprimerande tanke fram, och man valde att blunda för eländet. Stackars krakar!






Nästa anhalt efter Memfis var Sakkara, som jag aldrig hört talas om. Det är känt att vara den första trappstegspyramiden i världen. Strax intill låg farao Zosers gravkammare.



20 kameler ville jag ha för henne - men blev bara bjuden 12. No business!!


Hitintills hade jag inte imponerats särskilt mycket av vad vi sett, men nu spändes förväntningar: Giza med de tre berömda pyramiderna, Keops, Mykerinos och Kefren, som man hört och sett så mycket om på TV's Discovery, National Geografic och Travel-kanalerna.  Jag visste inte, att dessa ligger helt i kanten av staden Giza, som idag ingår i Stor-Kairo, 200 meter från närmaste bebyggelse! Vi avstod från besöket i en av gravkamrarna, Anita har lite klaustrofobi, och att tränga sig långt ner där skulle nog kunna utlösa panik, eftersom man inte kunde vända tillbaka i den smala gången. Utanför pyramiderna, och överallt där vi gick, kom "försäljare" i klasar, och bjöd ut allehanda souvenirer för "1 dollar, Sir! Just 1 dollar!" Det mesta i plast"¦Någon tryckte en "gåva" under min arm "because you are my friend!" Det var ett arabiskt huvudskynke á la Arafat. Sedan några plastkopior av pyramiderna "for your children - free - no pay - gift!!!" Efter 10 meter ställde han sig ivägen och räckte fram handen  "-Please give me some money!" När jag berättade att jag inte hade pengar med mig, snodde han tillbaka "gåvorna" och uttryckte sin missaktning. "You are not my friend!" och något antagligen smädfullt på arabiska - snåljåp är nog ett för milt ord. Det var faktiskt obehagligt med alla dessa nasare, och man blev mer och mer irriterad. Till slut ville man bara därifrån.
Pyramiderna är imponerande. Otroliga byggnadsverk, men inga konstnärliga eller arkitektoniska höjdare precis. Bara en sjusärdeles massa mantimmar, eller år, om man så vill. Att bara frakta dit all sten som behövdes är nästan ett ofattbart arbete!  Guiden berättade att faraonerna påbörjade dessa monument tidigt i sitt liv, och ju längre de regerade, desto större blev de. De byggdes på hela tiden!! Keops är nästan 150 meter hög. Den består av mer än 2 miljoner stenblock á cirka 2-3- ton. Det är bara att ta fram kalkylatorn!





Sfinxen nedanför pyramiderna var nästa mål, bara 500 meter med bussen. Det hade börjat blåsa ordentligt, och jag som använder kontaktlinser, började att "gråta" på grund av all sand i ögonen. Jag kan förstå att man bär huvudsjalar! Inte bara mot värmen, men det är också ett effektivt skydd mot sandstormar. Guiden berättade att Egypten består av 96% ökenlandskap - nästan obebott. 30-40 km på varje sida av Nilen är bördigt , med 3-4 skördar pr år.




 
Iväg till en demonstration av hur man tillverkar papyrus, som verkade mycket enkelt. Skala stjälken, hamra dom med en träklubba, lägg i press i några veckor och vips så har du papyrus!!



Det började mörkna, det blev en lång dag med uppstigning kl 06,30 och nu väntade drygt tre timmars bussfärd ner till hamnen och båten. Då fick vi världens överraskning - det började regna, mitt i torra öknen! När vi kom fram vid 9-tiden på kvällen, så var det kaos på båten. Först en rejäl sandstorm, som följdes av ett skyfall. Besättningen hade inte hunnit få undan alla däckstolar och solsängar, och allting var täckt av fin ökensand. Jag kan garantera för att det skrubbades och tvättades i flera dagar innan det såg någonlunda rent ut"¦

Nästa avsnitt om Luxor.....

[Gro]

Her var det både flotte bilder og spennende lesing :-) Gleder med til fortsettelsen :-)

[bengalow]

Röda Havet - del 3

Vi fortsatte med båten förbi Hurghada - och ner till Safaga, här en bild från hamnen



varifrån vi skulle bussas de 220 km rakt västerut till Luxor, med Konungarnas Dal, Drottningarnas Dal och Karnaktemplet. Klockan 06,30 avgick bussarna och resan tog nästan 4 timmar, en färd rätt igenom ett stort bergigt ökenområde. Inget att titta på genom fönstret, och de flesta av oss försökte att slumra, dock utan att lyckas. 30-40 km från Luxor avbröts den enformiga terrängen av kraftig grönska - en välsignelse!

http://frejheden.com/egypten/thebe.html
 
Första stopp var Memnon statyerna, ut för att fotografera dessa imponerande stenblock på cirka 20 ton, och sedan vidare i full karriär. Jag kom att tänka på japanska turister från förr i tiden, som for ut och in ur bussar på samma sätt som vi nu gjorde. Lite genant"¦.



Så kom vi till Konungarnas dal, med sina 66 gravar inne i berget. De senaste upptäcktes för bara några månader sedan. Vi skulle besöka 3 av dom - Ramses den I, den IV och den IX, tror jag. Det var fotoförbud så jag har inga bilder. Ett franskt par hade trotsat förbudet, och fick böta 3500 € , berättade guiden! Utanför gick det bra"¦ Den första gravkammaren med sin granitsarkofag var liten och inte alls märkvärdig, och vi tänkte bägge två om det var värt mödan att gå ner i fler av dom. Det var det! Ramses IV hade låtit hugga ut flera rum i anslutning till sin sista vilas stora sal, och vägen dit ner var bred och bekväm. Väggmålningarna var fantastiska, även om dessa naturligtvis är "renoverade" för inte så länge sedan. Hieroglyferna, som består av olika motiv, som fåglar och fiskar och annat, blandat med profilställda människor, fanns längs hela den ca 100 meter långa gången ner till kamrarna. Om man tittar på en avbildad människa, så har dom alltid två vänsterfötter vid högerprofil, och två högerfötter i omvänd profil. Lilltår existerar inte på bilderna! Alla dyrbarheter är på Museet i Kairo, så av dom fick vi inte se ett dugg.

Nedgång till en gravkammare, jag tror att det är Tut-anch-Amon\'s


Utgrävning pågår - manuellt!


Inte långt undan, bara på andra sidan berget, ligger drottningarnas dal. Amerikanerna har bekostat en uppbyggnad av Hatchetsups (även kallad Ketchup) gravpalats, som var raserat till 95%. Endast sockelelementen är original, men det gav ändå ett storslaget intryck. Väl uppe på "gården" frågade en militärpolis om vi ville att han skulle ta en bild av oss två. "-Jovisst!" Han fotade oss, och tammetusan, så han sträckte fram handen och viskade att han ville ha pengar han med!! Templet var mäktigt att titta på, och då fick vi en idé om hur storslaget området måste ha varit för ca 3000 år sedan.

Hatchepsut\'s gravtemplel, dock en replika, som färdigställdes 1997


Utsikt från verandan - lägg märke till kontrasten mellan det gröna och öknen. En skarp gräns.


Polisen som ville ha pengar för att fotografera oss


Så var vi på väg till dagen shöjdpunkt inne i Luxor, som hette Thebe på den tiden, men först över Nilen igen...

Bondgård vid en bevattningskanal - typiskt boningshus, för folk OCH fä!!!


Nilen,,,


Jösses, nu började det likna något! Jag låter bilderna tala för sig själv, men måste berätta att av de 58 obeliskerna som funnits i Karnak, så är 31 st försnillade runt hela världen. Bl.a. på Place de la Concorde i Paris, 1 i New York, 1 i London (den såg vi) samt 19 stycken i Italien. Inte förrän 1962 blev det enligt egyptisk lag förbjudet att exportera bort antika föremål.
Karnak - håll till godo!!

Entréen till Karnaktemplet. Murarna var 37 m här.


Pelare i centrum av Karnak


Pelarna är inte tandstickor precis, de grövsta omkring 3,5 m i diameter


Den största kvarlämnade obelisken - 29,5 meter hög


Detalj från d:o


Ingången till Ramses den I (?) tempel


och inne på gården - en massa självportätt!!


Vid första resan med buss, från Port Sakhna till Kairo, så var guiden mycket ivrig att berätta, att Egypten räknades till de sökraste länderna i hela världen, om inte den säkraste, men att missar kan begås över allt. Därför hade vi på varenda resa en beväpnad vakt med oss, med en slags ultramodern automatpistol, fullt synlig innaför byxlinningen under kavajen. Det var aldrig mer än 5 km mellan polisspärrarna, med beväpnade vakter i torn, som satt och skrattade och vinkade till oss när vi passerade zig-zag-spärrarna. Efter femtioelfte stoppet så hade man lust att grimasera till dom, men då hade jag väl inte suttit här idag. Till råga på allt så låg det vägbulor mellan varje militärkontroll, och dom dämpade framfarten till ca 1-2 km/tim, annars slog man huvudet i busstaket. Så resan på 220 km tog 4 istället för 2,5 timmar...gissa om man blir less på sådant!