Enkel grammatikk II

[Svein~B]

Noen ganger bruker vi et ord eller deler av et ord til å lage et nytt ord. Det kalles avledning. For eksempel er adjektivet \'dansbar\' (låt som det går an å danse til) avledet av verbet å danse. I tilfeller som dette kaller vi \'dans-\' for en rot og \'-bar\' for en avledningsformativ. Vi sier at vi har avledet et nytt ord på roten til et annet ord.

Tilsvarende med verbet \'å slutte\'. Her kan vi føye til en avledningsformativ på begynnelsen av ordet og få verbet \'å avslutte\'. Dette ordet gir igjen roten til substantivet \'avslutning\' som igjen er roten til adverbet \'avslutningsvis\'. Sånn kan vi bygge ut og få stadig nye ord. \'-s-\'en mellom \'avslutning-\' og \'-vis\' kalles for en fugeformativ. Den har ingen betydning i seg selv, men brukes for å føye sammen de to delene av ordet, fordi det ellers ville blitt for tungt å uttale.

[Svein~B]

Som jeg har sagt noen ganger, gresk har mer bøying enn norsk. Det er noe av det som gjør at noen mener at gresk er vanskelig å lære. Jeg vil si tvert imot, vårt system er enklest for oss fordi det er det vi kan, det er internalisert i oss, men det greske er faktisk enklere å lære, det handler bare om å forstå systemet.

Vi klarer å uttrykke oss like godt som grekerne, men vi må som regel bruke flere ord fordi våre ord er mindre presise. Når du forstår systemet, så er det enklere å uttrykke seg presist på gresk enn på norsk. Derfor kan man kanskje si at grammatikken er viktigere på gresk enn på norsk.

Verbene på norsk bøyes bare i to modi og to tider. Gresk har tre modi, flere tider (noen som vet hvor mange?) og de bøyes dessuten i person. Det siste har vi ikke i det hele tatt på norsk. Det er klart bøyningssystemet er mer omfattende i gresk. Det samme gjelder substantiv og deres tilhørende ord som har fire kasus i tillegg til at de som våre bøyes i ubestemt/bestemt og entall/flertall. Og gresk har tre sett med objektspronomen der vi har ett. Det er de viktigste forskjellene, ellers er språkene i det store og hele grunnleggende like.

[Svein~B]

La meg ta et veldig vanlig verb på gresk, θέλω (theelå) - ønske

Her er presens indikativformene:
 
θέλω (theelå) - jeg ønsker
θέλειÏ, (theelis)- du ønsker
θέλει (theeli) - han ønsker, hun ønsker
θέλοÏ...με (theeloume) - vi ønsker
θέλεÏ,,ε (theelete)  - dere ønsker, De ønsker
θέλοÏ...ν (theeloun) - de ønsker

Her kan vi skille ut θέλ- som stammen og -ω, -ειÏ,, -ει, -οÏ...με, -εÏ,,ε og -οÏ...ν som bøyningsformativer.

Disse bøyningsformativene er felles for de fleste greske verb, jeg vil tippe at rundt nitti prosent av verbene har dette mønsteret. Dette er det som kalles type 1-verb eller første konjugasjon.

Bøyningsformativene har betydning. Man kan si at endelsen -ω  betyr \'jeg\', at -ειÏ, betyr \'du\' at -ει betyr \'han\', \'hun\' eller \'det\', at -οÏ...με betyr \'vi\' osv.

Nå vil noen si at disse endelsene må pugges. Jeg vil si at det er bedre å prøve å forstå dem, å gi dem mening.

Hvis man lærer seg å kjenne igjen et verb av type 1, at det er presens indikativ, 1. person fordi det har trykket i stammen og ender på -ω og fordi vi ikke finner noe annet bøyd verb i setningen så kan man også etter hvert lett forstå også nye verb av samme type når de dukker opp. Man kan i hvert fall gjette seg til betydningen ut fra sammenhengen og oftere og oftere så vil man gjette riktig.

[Svein~B]

Det er veldig vanlig at konjunktiv har andre endelser enn indikativ. Sånn er det ikke på gresk. Presens konjunktiv har de samme endelsene som presens indikativ. Det er stammen som endres.

For en del verb, blant dem θέλω, dannes konjunktiv ved at vi legger til -ήσ- mellom stammen og personendelsen. Dermed kan vi si at -ήσ- er en bøyningsformativ som kjennetegner konjunktiv for de verbene. Her er formene:

θελήσω (theliså) - jeg ønsker
θελήσειÏ, (thelisis) - du ønsker
θελήσει (thelisi) - han ønsker, hun ønsker
θελήσοÏ...με (theelisoume) - vi ønsker
θελήσεÏ,,ε (thelisete) - dere ønsker, De ønsker
θελήσοÏ...ν (thelisoun) - de ønsker

Dette er bare én måte å danne konjunktiv på gresk. Det finnes mange andre, men regelen er altså at det er stammen som endres, personendelsene er de samme.

[bengalow]

Jag hävdar med en dåres envishet, att stammen inte är presens med ett tillägg,
utan den som vi lärde oss kalla \"aorist\", dvs Ninettes uttryck ögonblickets preteritum.
Konjunktiv av θέλω bildas av stammen θέλησ-α = jag ville/önskade. Den skall också
ha θα/va framför...
Stammen =  Î¸Î­Î»-
Θέλ-ω = presens = jag vill/önskar
Ή-θελ-α = preteritum =\"H är ett tiillägg för att få ett 3-stavigt ord + stammen + a
Θέλ-ησ-α = \"aorist\" = jag önskade/ville
Θα θελ-ήσ-ω = futurum = jag (skulle)önska/ha

[Svein~B]

Jag hävdar med en dåres envishet, att stammen inte är presens med ett tillägg,
utan den som vi lärde oss kalla \"aorist\", dvs Ninettes uttryck ögonblickets preteritum.
Konjunktiv av θέλω bildas av stammen θέλησ-α = jag ville/önskade. Den skall också
ha θα/va framför...
Stammen =  Î¸Î­Î»-
Θέλ-ω = presens = jag vill/önskar
Ή-θελ-α = preteritum =\"H är ett tiillägg för att få ett 3-stavigt ord + stammen + a
Θέλ-ησ-α = \"aorist\" = jag önskade/ville
Θα θελ-ήσ-ω = futurum = jag (skulle)önska/ha

Bra at du ikke gir deg, men det gjør ikke jeg heller. Vi er nok like sta, begge to!  :-) Jeg mener at min metode er minst like riktig og dessuten enklere.

[bengalow]

Jag skriver inte om \"min\" metod, det är Hans Ruge\'s grekiska grammatik,  och de läroböcker som jag använt, som säger detta.
I den grekiska språkläran är aorist/perfektivt preterium grundläggande för bildning av ord i bl.a. konjujnktiv och aoristisk futurum/perfektivt futurum. Eller som min gamle lärare sa: \"-Lär dig aorist/perfektivt preteritum så är halva grekiskan avklarad!\". Denna  form bildar basen till nästan alla samtal som förs. \"Vad gjorde jag igår, och vad skall jag göra imorgon\"......d.v.s. perfektivt preteritum resp perfektivt futurum. Visst, man kan som Ninette skrev, säga att man är på presensstadiet, men den   grekiska samtaspartnern då, som är på en annan nivå?
Eftersom du nu skriver om enkel grammatik på en grekisk hemsida, så BÖR det ju mynna ut i vad man kan använda grammatiken till, dvs grekiska språket. Den listan som jag satte in tidigare, med verbens 4 huvudformer är OTROLIGT viktig att lära utantill. Man har 80 % av de väl använda orden där i sina  former. Pluggar man in dom + lite enklare ord, så kan du föra ett reelt samtal med en grek, och du kan förstå honom, för han pratar i dessa verbformer!

[Svein~B]

Jeg kjenner ikke Hans Ruge. Jeg bruker for øyeblikket Linguaphone-metoden (Dennis Ware et al.) og den har fungert for meg. Jeg har også David Holton et al: \'Greek, A Comprehensive Grammar of the Modern Language\' som referanselitteratur. Jeg krysskjører det også, som du har sett, litt med generell språkteori som jeg har lært på diverse kurs på Universitetet i Oslo. Hans Petter Helland er den som har gitt meg den tilnærmingen til morfologien som jeg har brukt her de siste dagene. Jeg mener at jeg kan nok til å gjøre en selvstendig analyse av det greske språket og det er det jeg gjør fortløpende i denne tråden.

Jeg tror at den ene metoden er like bra som den andre. Begge veier fører til Rom (eller var det Malmø? ;-) ) Hovedhensikten min her er å vise det med ordbøying for å gjøre det lettere å få oversikten over formene etter hvert som man lærer dem.

Jeg tror ikke på pugging. Jeg tror på å lære én ting av gangen. Og jeg mener at det er viktigere å lære konjunktiv enn å lære fortidsformene. Men jeg skal straks (i morgen, gresk tid ;-) ) fortelle om i hvert fall én slags fortid også, slik jeg har lært den. Og så får vi se hvor vi går videre.  :-)

[bengalow]

Det finns ingen \"enkel princip\" att lära sig språk, Svein~B, - det är bara envishet som gäller, och en viss \"språkkänsla\", antingen det är Linguaphone eller ej. Jag köpte 1964 en sats med 20 st 78-varvs skivor av detta märke, och jag minns fortfarande fraser från kursen.
Grammatiken är väldigt viktig, om man vill gå vidare i sin utveckling, och få erkänsla på plats, för att man \"förstår\" deras språk.
I \"Lyssna-och-lär\" ges ingen djupare förklaring till varför det heter som det gör, så som i en \"riktig\" språkkurs, och som jag förstår, så har du inte fått dig förklarat vikten av aorist/perfektivt preteritum i det grekiska språket. Presens - ok, det lär vi oss snabbt. Men sedan kommer \"igår och imorgon\" = aorist till 80 %. Plugga in verbens aorist/perfektivt preteritum, och du gör succé!
Kommentar: Hans Ruge är \"guru\" i svensk utbildning i nygrekiska, med flera böcker (från 1973 och framåt) i grekisk formlära och grammatik Tillsammans med Bo-Lennart Eklund från Götenorgs Universitet, tror jag att dessa två är oslagbara

[Svein~B]

Det finns ingen \"enkel princip\" att lära sig språk, Svein~B, - det är bara envishet som gäller, och en viss \"språkkänsla\", antingen det är Linguaphone eller ej. Jag köpte 1964 en sats med 20 st 78-varvs skivor av detta märke, och jag minns fortfarande fraser från kursen.
Grammatiken är väldigt viktig, om man vill gå vidare i sin utveckling, och få erkänsla på plats, för att man \"förstår\" deras språk.
I \"Lyssna-och-lär\" ges ingen djupare förklaring till varför det heter som det gör, så som i en \"riktig\" språkkurs, och som jag förstår, så har du inte fått dig förklarat vikten av aorist/perfektivt preteritum i det grekiska språket. Presens - ok, det lär vi oss snabbt. Men sedan kommer \"igår och imorgon\" = aorist till 80 %. Plugga in verbens aorist/perfektivt preteritum, och du gör succé!
Kommentar: Hans Ruge är \"guru\" i svensk utbildning i nygrekiska, med flera böcker (från 1973 och framåt) i grekisk formlära och grammatik Tillsammans med Bo-Lennart Eklund från Götenorgs Universitet, tror jag att dessa två är oslagbara

Merkelig at jeg ikke fant noen biografi på ham på nettet?

[bengalow]

Hans Ruge

Googla så får du svar, många....!

[Svein~B]

Hans Ruge

Googla så får du svar, många....!

Jeg gjorde det, men fant ingen biografi.