Sydafrika januari 2013

[bengalow]

Vår resa till Sydafrika i januari 2013.

Vi blev skjutsade till Köpenhamn av vår bekant fredagen den 18/1. På flygplatsen skulle vi alla resedeltagare samlas och få vidare information om resan. "-Flyget är inställt!" började hon med...Snö och oväder över London var orsaken - vi skulle ha mellanlandat där, fvb Johannesburg. Innan vi gick från det utdragna mötet, så hade British Airwys ordnat overnattning på Hotel Hilton, och bokat om oss till ett Lufthansaflyg dagen efter - dock via Frankfurt. Det visade sig bra nog, även om vi missade en dag av vår resa. Resan ned tog sina modiga 11 timmar, och är det något jag avskyr, så är det att sitta i en flygstol så pass länge, men vad gör man om man vill dit? Kroppen värkte, bristen på riktig sömn visade sitt rätta ansikte, när man surmulet väcktes i sina drömmar. Från JNB skulle vi sedan med buss till Pretoria för ett stadsrundtur, men eftersom vi var försenade, så blev det inte till mycket mer än ett stopp för att fotografera staden, äta och pinka. Nu väntade 250 km upp till Entabeni Game Reserve. Där skulle vi bo i 3 nätter i något som kallas Lodges. Ingen TV, ingen radio, hårda sängar, och en muggig doft av en öppen spis med sotlukt.
Lakeside Lodges och vårt rum. (Jag fortsätter när jag lärt mig hantera bild och text...fan så mycket enklare det var förr, när man kunde förhandsgranska och se bilderna i texten!)

[bengalow]

På första dagen skulle vi på "morgonsafari". De vilda djuren föredrar den svala morgonen för sin aktivitet, så det blev att anpassa oss till deras rutiner. Väckarklockan på 5.30, och avfärd kl 6, efter att ha fått en halv mugg odrickbart kaffe och en skorpa. En cigarett smakade precis lagom. Vi for iväg med öppna bilar/jeepar som rymde 10 personer. Det duggade lätt, och var allmänt otrivsamt i ca 18 graders värme. Ut på savannen, där flockar av antiloper, giraffer, strutsar och annat fredligt gick och betade i det daggvåta gräset. Ännu hade jag inte upplevt, att vi var annat än på en zoologisk trädgård. Djuren var inte det minsta bekymrade av vår närvaro. Dom kom nästan fram till bilen och hälsade på oss. Vi for vidare mot den ravin, som är enda infarten till den stora savannen, där de flesta "invånarna" bor. När vi for nedför backen, så förstår jag hur det känns för en backhoppare att stå överst i t.ex. Holmenkollen, och titta ner för stupet. Det var brant!!!!
På högra sidan vägen forsade en flod ca 20-50 m längre ned, och vägen var en grusväg, med sina extrema håligheter. Att sitta och skaka och ruska fick mig att minnas en Albanien-resa för några år sedan...
Halvvägs ner fick vi syn på det lanskap, som vi skulle genomkorsa de närmaste dagarna, i jakt på vilt. Parken är ca 2200 kvkm stor, och det fanns mycket av det vilda, helt intill oss - till synes ganska vana vid besökare. Det gav oss en "zoo-känsla" tills vidare

[karri]

Hvilken opplevelse dette må ha vært Gleder meg til mer.

[bengalow]

Väl nere började det bra. Det första vi såg var en stooor krokodil, som försökte gömma sig i gräset. Den lyckades väl, så det blev ingen bild, tyvärr. Vidare ut på vägarna, där massor av zebror, antiloper och giraffer fick sin frukost. Bilarna har com-radio, och rätt var det var, så kom ett meddelande, som fick vår chaufför/ranger att öka farten. Inte långt borta fanns resterna av en, i det närmaste uppäten gnu, som lejonen slagit.
Lejonen var inte långt borta, och rangern körde iväg mot skogskanten, där de mätta honorna sakta lunkade in i buskaget

Vi körde sakta framåt, tills vi mötte den andra av våra jeepar, som hade stannat vid vägen. Bensträckare, kisspaus, och fram med drickat. Öl, vin, gin&tonic och annat läskande mitt på savannen - standarden var satt!

[bengalow]

Hemfärd till lägret i nästan mörker. Uppför den hemska backen i endast billyktornas och månens sken var fascinerande. Rätt var det var så dök det upp nattaktiva djur, som sjakaler, grävlingar och mårddjur. Det skall sägas, att leoparden fick vi aldrig syn på, och av de 5 stora så var vattenbuffeln också osynlig. Den fanns i området, men vandrat bort till otillgängliga ställen.
Hemma på lodgen upptäckte vi att pengar hade försvunnit ur min portmonnä - ca 700 rand. Vi var förfärade! Det var första gången på alla resor, som vi drabbats av detta! Guiden berättade detta för vår ranger, och det skulle tas upp på ett personalmöte dagen efter. Vi fick tillbaka den 500-lapp, som vi visste fanns i plånboken, och att summan skulle dras från det dricks/tips, som skall lämnas vid avresan.
Maten på stället var inte 5-stjärnig, men absolut inget att klaga på. Efter morgonsafari, så var det frukost, fast man upplevde att det var lunch. Någon timmes vila, och därefter lunch, och sedan eftermiddags/kvällssafari. Knappast någon rast, bara gno, bara gno/gnu!
Ett par av våra deltagare upptäckte en dag, att städerskan inte gjort sitt jobb ordentligt. Allting i deras väskor låg uppslängt och besynnerligt ostädat. Det visade sig, att hon lämnat ett fönster på WC öppet, och att några apor/markattor sett detta. Dom tog sig in i rummet, rev ut allt toilettpapper, sökte igenom resväskorna, knyckte mediciner och ställde till en allmän oreda.
Naturen runt Entabeni reservatet är otroligt, sett med våra ögon. När jorden förvandlades från flytande magma till jordskorpa, så var bergen i Sydafrika de första att få fast form - för många miljarder år sedan. De har sjunkit och pressats upp till märkligas formationer...
Berget vid Lodgen


Eftersom vi missade första dagen på vår tur, så förlängde våra rangers safariturerna med flera timmar pr dag. Det var oftast kolmörkt när vi kom hem på kvällen. Jag steg ur jeepen, skulle gå ner för ett trappsteg, som jag inte såg, och drös i backen. Jag landade på ett trappsteg, och slog i bröstet, så att ett revben väl nog sprack. Flera dagar efteråt hade jag svårt att andas, och att hosta gick definitivt inte. Gu' vad jag kände mig gammal och svag! Kameran hann jag få undan i fallet, så den klarade sig med ett litet hack...
Nästa dag skulle vi en annan väg in i reservatet, och vi förväntades att få se leoparder, sas det. Icke sa Nicke, men en hel massa andra sorter! Det mest spännande var att se lejonhonorna på jakt. Vår guide hade aldrig sett ett "kill" som hon sa. Det fick hon inte nu heller. Däremot den otålige lejonhannen, som var hungrig, och ville ha mat. Han höll skarp utkik på honornas smygande i det höga gräset. Vi stannade max 8-10 meter ifrån honom.


Under dagen fick vi sett många olika slags antiloper, som det var gott om, men även andra djur! Tusenfotingen som Anita höll var gott och väl 25 cm lång!


I en hög med elefantspillning hittade vi dyngbaggar en masse. En av dom hade fått fatt i en hona, som accepterade "frieriet" genom att klänga sig fast på "bollen", och följer med. Hannen står på frambenen och skjuter på med bakbenen. Det ser för lustigt ut. Ner i en grop, där honan lägger äggen i bollen, Varmt och gott, och massor av mat för larverna!



Här lite fler bilder!
Klippspringare, som är ganska skygga, och håller till i bergen.


Fågellivet var fantastiskt, men svårfångade på bild, utom när dom satt still på marken.


Flodhästar, noshörningar, antiloper, vårtsvin och elefanter...håll till godo








Så var vi på väg hem, ganska trötta efter en skakig tur.


Jaha, det blev lite oordning i bilderna, men som danskarna säger "au skit!". Det kommer fler, kanske det blir bättre ordning då!
En liten anmärkning: Zebrorna på bilden är typ Burchells zebra. Skillnaden på dessa och "stäpp-zebra" är att Burchells har ränder
som går runt hela magen. Den andra saknar ränder där...

[bengalow]

Det mest intressanta djuren på savannen är gepard och leopard. Den senare fick vi inte fatt i, men sista dagen, av bara 2, så gick det "larm" på comradion - "Geparder! Cheetah!". Vår ranger styrde undan rätt fort, och snart var vi på plats för att sikta dessa. Mikael med en Nikon D3 och 600 mm zoom kunde fota dom på ca 75 m avstånd. Med min "enkla" utrustning, så fick jag dom i bild, men inte mycket mer...Det var 2 bröder som höll ihop



Efter den lyckade "jakten" stannade jeeparna på savannen i solnedgången, och fram kom den mobila baren. Vi trampade omkring i gnuskit, lyckliga över att få ha sett, och vidimerat, det djurliv, som är på väg att försvinna. Vår guide berättade att nästan alla gamar försvunnit p.g.a. förgiftning, lejonen är stark decimerade, elefanternas område är starkt beskurna, och tjuvjakten på noshörning/näsehorn behöver jag inte påtala...

Nu skulle vi tillbaka till Pretoria för att påbörja andra delen av resan - Rovos Rail till Cape Town. Jag återkommer...

[Kabi]

For en tur dere har hatt ! En opplevelse for livet

[kaka]

Spennende og flotte bilder, Bengalow. Takk for titten.

[bengalow]

Den tredje dagen skulle vi lämna Entabeni - 250 km tillbaka till Pretoria, där Rovos Rail väntade. Det beskrivs som världens lyxigaste tåg, och jag håller med. Hytterna är på 7, 11 eller 25 kvm med egen dusch/WC. Det bestod av 26 vagnar, varav 3 var bar resp restaurangvagnar, och tog 65 passagerare totalt. Någon vagn bestod av bara 2 kupeer - riktigt lyxigt. De har en egen stationsbyggnad, och när vi ankom dit blev det "sparkling wine" och tilltugg. Ägaren själv, Rowan Vos, kom och hälsade oss välkomna på resan, tog var och en i hand och önskade oss allt väl. Kanske den mest engagerade företagsledare jag mött - och dessutom fanns han på perrongen i Kapstaden, när vi kom fram, hälsade på alla igen, och frågade hur vi hade haft det. Men han åkte Rolls Royce till Cape Town...med privatchaufför. Här en länk till detta http://www.rovos.com/
Företaget har en egen stationsbyggnad, där vi förplägades innan avfärd.



Vi fick också en glimt av hur det gick till förr, när deras tjusiga ånglokomotiv
kördes fram och visades. Rena pojkdrömmen!





vid Johannesburg passerade vi ghettot Soweto, vida känt för sin uppror mot apartheid-politiken,
som fördes i Sydafrika fram till mitten av 90-talet. När man ser eländigheten som
människor tvingas leva i, så förstår man lite bättre varför de protesterade. Senare under vistelsen
fick vi sannerligen se hur illa ställt det var, också bland många av Kapstadens mörkhyade invånare...



Tågresan till Cape Town tog drygt 2 dagar och 2 nätter, med lite uppehåll i en "museumsstad"
Matjiesfontein (uttalas Maikesfonten), samt i Kimberley. Där besökte vi den berömda diamantgruvan,
ur vars krater man grävt upp ca 3 ton ädelstenar - några av de vackraste som världen skådat - helt
rena och "glasklara". Man kan undra hur många människoliv som offrats i jakten på dessa dyrbarheter!
Gruvan var aktiv i ca 50 år, och människor från hela världen deltog i skattsökandet. Endast ett fåtal
lyckades att hitta så mycket, att de fortfarande kan försörja sina familjer på fynden. Familjen som
ägde marken innan diamantrushen, de Beers, dog utfattiga, men deras namn är kopplat till den
industri, som sedan ett antal år tillbaka kontrolleras av amerikanare och andra. Världens största
rådiamant - Cullinan, hittades där. Den var på 3100 carat (1 carat= 0,2 gr), alltså över 620 gram.
Den delades i 3 delar, Cullinan 1, 2 och 3. Den största är idag på över 520 carat, och finns bland
de engelska kronjuvelerna, liksom Koh-I-Noor-diamanten.
Vi gick runt i gamla Kimberley, som idag är en musei-stad, med alla de gamla byggnaderna intakt.
T.o.m. spårvagnen finns kvar.



Den moderna tågstationen, med "vårt tåg" vid perongen



Vi brukar säga att Skåne är platt - men det är kraftigt kuperat jämfört med den sydafrikanska slätten.
Knappt ett hus att se!



Ibland blev det lite avbrott i naturen, som när vi kom till en insjö med, sägs det 35000 flamingos.
Dessa brukar stanna i Botswana, längre norrut, men sedan man byggt en konstgjord ö i sjön,
så har många tusen par valt att stanna här. En imponerande syn!



Vi närmar oss Cape Town, och landskapet blir annorlunda i Wineland, som det kallas. 1000-tals
hektar med vinbuskar, och bevattningsdammar. Grönt och fint...och smakrikt!!!



Innan vi är framme, så skålar vi med "sparkling wine", vilket tillsammans med alla viner, drinkar
och mat ingick i resans pris. Skål! Cape Town - here we come!!

[Frynse]

Fruen og jeg var i Sør-Afrika i oktober, og hadde blant annet noen dager i Entabeni, Ravineside Lodge som ligger helt oppe ved det sukkertoppfjellet.
De innfødte kaller fjellet for "the day after tomorrow".
Flodhestsafari hadde vi nede ved Lakeside.

Det var skikkelig kaldt et par dager der, og sikkert ikke mer enn 5-6 grader og tåke på morgenen de to første dagene.
Det var ekstra deilig å stille seg foran peisen med en GT eller noe annet godt i glasset etter en "morning game drive".

Vi fikk, som deg, ikke sett leopard eller bøffel, men de andre dyrene var vi borti.
Geparden var vi bare ca. 15-20 meter unna, og løvene hadde festmåltid på en giraff mens vi satt 5-10 meter unna.
Den store hannløva er virkelig stor.

Vi hadde en følelse at det var litt "manana" i Entabeni, og det var ikke alt de var så nøye på.
Vi fikk besøk på hytta av bavianer to ganger mens vi var på safari, enda vi ble forsikret fra resepsjonen om at alt var "100% secure, I can assure you..."
Etterpå fikk vi vite fra en i personalet at der vi bodde, var det et bavianproblem, og at det var noe resepsjonen visste veldig godt...
Jeg fikk ihvertfall sagt veldig klart fra til resepsjonen hva jeg mente om den slags løgn og fanteri, så vi fikk byttet hytte til et sted uten bavianproblem og med skikkelige låser.

Jeg synes maten (bortsett fra skorpa til frokost" var meget bra, og de fleste av personalet gjorde så godt de kunne selv om de nok var for amatører å regne.
Fruen spiser glutenfritt og kokken passet på å ha flere glutenfrie valg.
Bartenderen kunne egentlig ikke så mye annet enn å sjenke i glassene det vi ba om, men han kom langt med det :-)

Bildene dine er fine og vekker gode minner fra Sør-Afrika.

[bengalow]

Så kul, frynse! Då har vi ju nästan varit naboer. Vi passerade infarten till Ravineside Lodges varje dag, på väg till safarin...Jag kan hålla med dig i ditt omdöme om personalen, men dom gjorde så gott dom kunde.
Vi hade inte babianer på vår Lodge, men väl markattor, som är lite mindre aggressiva, men kan vara jäkligt listiga/sluga.
Flodhästar i Lakeside var nyheter! Visserligen hörde vi ett stort plask den första kvällen, men ingen rapporterade om sådana djur i den sjön.
Har du inte några bilder att lägga in?

[Frynse]

Hei.
Jo, vi tok en slags fåte med påhengsmotor på innover vannet ved Lakeside.
Vannet er egentlig bare en oppdemmet elv.
Et stykke innover var det en flodhestfamilie med to voksne dyr og to unger.
De voksne sa klart i fra at de ikke satte pris på selskap, så vi holdt oss på god avstand i en kort periode for å ikke forstyrre.
Skal se om jeg finner harddisken med bildene.