Kina - igen...och sedan Himalaya

[bengalow]

Nu har vi bestämt oss för ytterligare en resa till det fascinerande Kina, i slutet av september början oktober. Denna gång blir det så långt västerut man kan komma, innan man kommer in i Kirgisistan och andra konstiga länder, som man knappast känner till. Det blir en resa längs norra "Sidenvägen", den historiska färdvägen från Kina till Svarta Havet och Medelhavet. Vi skall bl.a. besöka Kashgar på foten till Karakorum och Pamir - världens tak. Tänk, att för hundra år sedan, så korsade "upptäcksresande", bl.a. Sven Hedin, denna trakt, och nu går det charterresor dit!!
Det skall bli oerhört intressant, och om det finns intresse, så lägger jag in bilder, och gör en resebeskrivning när vi kommer hem.

[ouzolina]

Hvis du orker, vil det være umådeligt interessant at se billeder og beskrivelse om rejsen - fra steder de færreste har set.

Du skal ha' tusinde tak...

[Ole]

Dette høres spennende ut! Kina er en helt ukjent "verden" for meg, så jeg vil gjerne høre om hvordan turen har vært når dere kommer tilbake.

Men hva med Hellas da, Bengalow? Har dere sluttet å reise dit?

[bengalow]

Nej då, Ole, Hellas överger vi inte. Vi har bara tagit en liten paus. När vi blir för gamla för långresor, så blir det nog dit igen, om inte tidigare. Att sitta på ett flygplan i 11-12 timmar är inte behagligt, så det orkar vi snart inte mer.

[Tjorven]

Ser fram til bilder og reisebrev fra Kina, Bengalow  Syns det er tøft av dere å ta disse langturene, men sikkert veldig spennende. Ønsker dere en flott og opplevelsesrik Kinareise!

[kari]

Som Ole Brum så sier jeg og ja takk til begge deler - både bilder og reiseskildring.

[bengalow]

Ja, jösses, så får det bli...

Inte nog med den resan, i mars sticker vi till Indien, fastän vi sagt, att det får bli i ett annat liv. Så dök det emellertid upp en resa till norra Indien, som också inkluderade ett 3-4 dagars besök i Himalaya (Katmandu, Nepal).Det kunde vi inte motstå, så nu är det också bokat - Taj Mahal, Dehli, lite tågresor därnere, men INGEN tigersafari, hoppas jag. Vi vill låta dom vara ifred. Men jösses vilken byråkrati med pass och visum. Och vilka priser för en tillåtelse att resa in i landet! Nu skall vi ju, till yttermera visso, åka både ut och in i landet flera gånger. Tjoho, vad det måste finnas gott om folk i det "välordnade" landet, som sysslar med kontroller! Dom har lärt sig hela proceduren av engelsmännen...mutor, dricks och annat menar jag.

Det kommer nog lite bilder även därifrån, kantänka...

[filhellener]

Ja, jösses, så får det bli...

Inte nog med den resan, i mars sticker vi till Indien, fastän vi sagt, att det får bli i ett annat liv. Så dök det emellertid upp en resa till norra Indien, som också inkluderade ett 3-4 dagars besök i Himalaya (Katmandu, Nepal).Det kunde vi inte motstå, så nu är det också bokat - Taj Mahal, Dehli, lite tågresor därnere, men INGEN tigersafari, hoppas jag. Vi vill låta dom vara ifred. Men jösses vilken byråkrati med pass och visum. Och vilka priser för en tillåtelse att resa in i landet! Nu skall vi ju, till yttermera visso, åka både ut och in i landet flera gånger. Tjoho, vad det måste finnas gott om folk i det "välordnade" landet, som sysslar med kontroller! Dom har lärt sig hela proceduren av engelsmännen...mutor, dricks och annat menar jag.

Det kommer nog lite bilder även därifrån, kantänka...

Jeg er virkelig i m p o n e r t  over pågangsmotet 

- og bilder, Ja, takk !!! 

[marjana]

Du verden som dere reiser hele tiden! Imponerende! Håper du legger inn masse bilder og reiseskildringer fra alle disse fjerne stedene som jeg neppe kommer til å se. Alltid spennende å få vite om nye steder!

Og jeg er sikker på at de i Hellas blir glade for å se dere igjen etterhvert!

[bengalow]

Nåja, det är inte HELA tiden. I februari år gjorde vi en rundresa till Thailand-Kambodja-Vietnam, och i april till södra Kina. Dessemellan var vi varit hemma. Vi har ju hund, hus och trädgård som skall passas.
När vi kom till Kambodja och skulle växla till deras pengar, så fick vi reda på att det gick 4000 sådana på 1 dollar, men i Vietnam var det 24000 Dong på 1 dollar. Tänk er att ta ut 100 dollar på bankautomaten där. Då behövs en plastkasse typ Konsum/ICA. Det gick dock ganska bra att betala med Dollar i bägge länderna - lite varierande kurs här och där, men vi slapp matematiken...Då är det bättre i Kina, där är en yuan ungefär som en svensk krona.

[bengalow]

Det är jag som är "packåsnan" här i familjen. Allt mitt ligger färdigt i resväskan, och dessutom 5 -6 par underbyxor till Anita. Mer har hon inte fått fram...Snart blir jag nervös, för hennes skull. Jo, hon hittade ett par skor också, som skall med...så nu är väskan packad till 1/3-del. Undras när hon skall  hitta fram nödvändiga  kläder? Vem packar i er familj, när ni skall ut och resa?

[bengalow]

Västra Kina i september 2012 - en reseberättelse från Sidenvägen

Vi hade bestämt oss för en lite mer exotisk resa, med lite mer äventyr än vi är vana vid, så denna resa till högländerna i Pamir hoppades vi skulle mätta våra sinnen. En av våra föregångare på vägen var Marco Polo, en annan Sven Hedin, den siste svenske adlade personen, just p.g.a. sina upptäcksfärder i detta område.

Resan tog sin början i Malmö fvb Stockholm och därefter till Beijing. Där mötte vår guide upp, och så flyg till Xian, för att återse terrakottaarmén (för 3:e gången!) Det är lika fantastiskt varje gång, och att höra historien om hur den upptäcktes, är bara en aha-upplevelse. Bonden, som skulle gräva en brunn för bevattning, fick upp ett lerhuvud av en soldat, och sedan blev resten historia...Han grävde ungefär där hörnflaggan står på en fotbollsplan, så det var tur att det hittades över huvud taget.
Vi besökte även Stora och Lilla vildgåspagoden, och skulle också besöka Stora Moskén i staden, men det hade varit demonstrationer där 2 dagar innan, varvid vårt hotell utsatts för vandalism. Man trodde först att det var ett religionsbråk, men denna gången var det bråk mellan kineser och japaner. Det bodde nämligen en stor grupp japsare på hotellet, och eftersom det var bråk om några öar i Sydkinesiska sjön, så blev det tumult. Det är inte bara greker som kan visa sitt humör!!!

Från Xian, i mellersta Kina, och början på Sidenvägen, flög vi vidare till Dunhuang. Staden på 3,5 miljoner invånare, ligger i kanten på Kaklamakanöknen, som är världens näst största. Upptäcksresande, som ovannämnde Sven Hedin, färdades där för ca 100 år sedan, och gjorde sensationella fynd, bl.a. av 4000 år gamla mumier, vilka p.g.a. värme och torka är helt intakt bevarade - utan att ha blivit balsamerade, som i Egypten. Det skall sägas, att i området kan det bli uppåt 50 grader varmt om sommaren, och 15-25 grader kallt vintertid! Det kallar jag temperaturskillnad! I utkanten av staden reste sig sanddyner på 100-150 meter. Vi hade bokat in en kamelritt på dessa dyner, och det var sannerligen ett äventur, speciellt om man, som jag, lider av en böld i rumpan! Ändå vill jag inte ha det ogjort trots smärtan!
Från Dunhuang flög vi till Urumchi, 1½ timme, för att byta plan och sedan landa i Kashgar, efter ytterligare 1½-2 timmar. Den här staden är helt unik ur många synpunkter. Den ligger på andra sidan Kaklamakan, och är/var en samlingspunkt på de gamla karavanvägarna, som kallas Sidenvägen. Från staden är det 10-15 mil till stater som Pakistan, Indien(Kashmir), Tadjikistan, Kirgizistan och Kazakstan. Det var en "skön" blandning av dessa folkslag och kineserna är i kraftigt mindretal, men har makten. Någon av er kanske har hört talas om uigurernas uppror förra sommaren. De är muslimer, och eftersom den kinesiska staten inte håller religioner för något speciellt, så känner de sig förföljda. Dom vill bilda en egen stat, vilket naturligtvis bekämpas av centralmakten. I Kashgar besökte vi Asiens största djurmarknad. Dit kommer fler än 10000 människor varje söndag, för att sälja och köpa får, kameler, hästar, kor, fjäderfä, åsnor och allsköns levande väsen. Deras djurhållning hade fått en europeisk djurskyddare att gråta blod! Vad med att transportera kor på ett lastbilsflak - väl framme på marknaden bara slita i nosringen, och låta de stackars kreaturen hoppa 1½ meter ner från flaket. Som tur var, så bröt dom inte benen i skuttet, men det såg vidrigt ut!

Väl i Kashgar skulle vi också besöka Lilla Karakulsjön i Pamirbergen. Det blev en lång resa med buss, upp till 3800 meters höjd över havet, med åtföljande andningssvårigheter. Jag, som har en släng av KOL, efter ett liv med tobak, blev tröstad med att det fanns syrgaskuddar med i bussen. Dessa behövde inte, eftersom klättringen tog oss sakta men säkert uppåt - man vande sig helt enkelt. I fjärran skymtade K2, en av världens högsta bergstoppar, och på vägen slingrade vi oss förbi flera berg överstigande 7500 meter. Vi var på "baksidan" av Himalaya, och det stod klart för oss, när vi såg dessa snöklädda massiv. Fullständigt imponerande!
När vi väl hade upplevt Kashgar, så blev vi ju också tvungna att ta oss därifrån. Inte med flyg, men med tåg. Det var inbokade platser på nattåget i 4-manskupéer, som skulle ta oss till Turpan(Turfan). Det visade sig att det inte gick, så som resebyrån lovat, eftersom det var kinesisk nationaldag 1/10, och folk med känningar hos tågledningen, hade bokat alla underslafar. Vi fick sprida ut oss bäst vi kunde, och förhandla med folk om byte av kupéer och sängar. Det lyckades rätt väl. Vi for längs norra sidan av Kaklamakanöknen i väl 22 timmar. På vänstra sidan var bergen, och på högra bara sten- och sandöken! Ett och annat livstecken i form av kameler eller nomader skymtades. I vilket fall, en enorm slätt, där liv var en sällsynthet.

Väl framme på Turpans järmvägsstation gick vi på en buss, som skulle föra oss till själva staden, 60 km bort. Den staden har inom sina landamären världens näst lägsta punkt, -154 ö.h. Bara Döda havet är lägre...snacka om ytterligheter! Staden ligger inklämd mellan berg, som hindrar molnen att avge sin fuktighet nere i dalen. Det regnar i genomsnitt 16  mm pr år, ändå har man en enorm bomulls- och fruktodling, tack vare ett sinnrikt bevattningssystem, kallat "karez", med underjordiska kanaler från bergen och dess smältvatten. Någon av dessa kanaler är så lång som 60 km, UNDER JORDEN! De visade hur man för mer än 2000 år sedan grävt och arbetat med dessa system. Helt fantastiskt!

Buss till Urumchi, som är huvudstad i Chinyang, fordom kallat Sinkiang. Här regerar uigurierna med sitt flertal, ca 85% av befolkningen. Han-kineserna (centralregeringen) har ett inflyttningsprogram, som skall minska ursprungsbefolknings inflytande, och jag har aldrig sett så många tomma hyreshus/lägenheter förr i en stad, enkom avsedda för framtida inflyttande kineser. Det lär stå 65 miljoner tomma lägenheter i Kina, men denna stad tog med råge hem priset. Dom har problem med en massa saker, och ett huvudsakligt sådant är administration av provinser med "för stor" del urinvånanre. Kineserna räcker inte till, för att sköta dessa områden, med kirgiser, kazaker, uzbeker, tjadsiker, mongoler eller uigurer. Ni fförstår själv vilken röra det är!

Från Urumqui, som det stavas, till Beijing tar det mer än 4 timmar med flyg. Väl i Peking flyttade vi in på ett 4-stjärningt hotell, med all den bekvämlighet som man kan unna sig. Så var det gång i kommersen. Alldeles i närheten låg Silk Market, och där prutades det, av oss som hade vanan. 12 par kalsonger av märket Calvin Klein för 100 kronor(yuan), 15 par strumpor för 100, cigaretter för 10,- asken, 10 par trosor till frun för 100...ja, det är så, att alla är nöjda, både köpare och säljare. Ändå vet jag, att man kunde få det lite billigare, om man fortsatt, men...till vad annat, än nöjet att skryta för medresenärerna. En dag på trottoaren, så blev vi "överfallna" av en försäljerska. Vi hade köpt 4 plånböcker till barnbarnen för 100 yuan(ca 100 kr) och ville inte ha fler. Hon erbjöd 9 st till samma pris, men vi nekade. Då började hon med "fuck you, fuck your mother..." och hela övriga släkten. Jag bara gick och pratade med Anita. Trodde jag. När jag såg mig om, så var inte Anita där...Hon hade vänt om, när hon hörde galningen svära, och höll nästan på att klå upp henne! Folk på gatan applåderade Anitas agerande, och pekade menande på säljarens huvud med en skruvande rörelse! I alla fall som vi förstod...

Sista kvällen hade en deltagare på resan snokat upp en "australiensisk" restaurant, som serverade hela köttstycken: biff, filé och annat i övrigt oåtkomligt. Vi gick dit mangrant. Ägaren var dansk!!!! Och dom serverade en dröm till kött! Med riktigt rödvin! Efter att ha levt på hackade, kokta eller stekta köttbitar eller grönsaker, med varierande starka kryddor i 14 dagar så var detta, som att komma till Paradiset. Torben berättade att man fick sitt kött från Inre Mongoliet, där man väl vet hur oxkött skall hängas och behandlas. Jag vill bara säga, att det var inte långt till tårarna av lycka. Tungan formligen exploderade i smakförnimmelser! Hans sås - en välavvägd pepparsås, mild och kryddig på en gång! Jösses!!!

Väl hemma, så kan jag resumera, att det tog 7 flygplan + ett tåg för att komma fram och tillbaka. Jaja, +2 taxibilar också, för den delen. Att sammanfatta resan blir ju mest en beskrivning av färdvägen, mycket av det man upplevde på resan går inte att beskriva med ord, om man inte har en viss talang, och det har inte jag. Därför lägger jag in lite bilder, som kanske kan göra mer rättvisa åt vår resa.

Det sköna med att resa, är att komma hem, till sin egen säng, att få träffa Ouzo, och se hur glad han är att vi är hemma igen. Jesses! Att resa är en upplevelse, men att komma hem är en välsignelse! Man kan inte vara utan den ena av dessa...

Nästa resa går till Sydafrika i januari. Där skall vi på Safari med "The big 5", som det står i beskrivningen. Dessutom skall vi på en kort 3-dagarstur med "världens mest lyxiga tåg" på Rovos Rail, mellan Pretoria och Kapstaden, där vi stannar i 4 dagar. Gå gärna in på Google och titta på Rovos Rail...det blir ytterligare en upplevelse, tror jag. Anita är dock lite bekymrat, för det "påbjudes aftonkänning och mörk kostym" till middagen. Jaha, så då blir det att köpa nytt. Jag har gått upp ett par storlekar sedan senast jag hade mörk kostym, så de gamla får väl gå till någon insamling...hehe

Eftersom jag inte kan lägga in foton i brevet, så länkar jag till mitt fotoalbum
http://s49.photobucket.com/albums/f297/bengaslow/2012%20Sidenvagen/