Hej alla vänner!
Häromdagen "firade" jag 75-års födelsedag. Det gick mycket lugnt tillväga. Jag har kommit dithän, att framtiden är nära, och alla minnen är "länge sedan", som min avsomnade svärmor uttryckte sig.
Jag är inne varje dag på Hellasforum och läser era insändare. När ni har varit i Grekland, och när ni kommit hem, och det ger mig längtan! Det är flera år sedan jag besökte landet - senast en rundtur på Peloponnessos. Sedan dess har inte hälsan stått mig bi, och jag går runt här hemma med hjälp av två "stockar". Anamnesen har efter hand blivit lång, och förmågan att ta sig fram på olika destinationer mindre och mindre. Jag har fått behjärtansvärd hjälp på en del flygplatser, då personal har kommit med rullstol, för att ta sig de ofta flera kilometer långa färdvägarna till flygplanen. Hissar upp och hissar ner till de olika incheckningarna. Från en terminal till en annan med tåg eller buss. Ja, är man krympling så är det ett riktigt helvete att resa.
Nu sitter jag här, och har bestämt mig för att tycka och tänka, utifrån mitt perspektiv. Jag saknar så många vänner på Hellasforum...
Anders filosofiska hörna - en njutning! En äldre teknisk chef i västra Norge, som en gång skrev "vad jag skriver bryr sig ingen om"! Jo, jag gjorde det. Nuförtiden är väl FB det dominerande. Jag var medlem där ett tag. Det kom så mycket skitsnack, så jag lade ner mitt deltagande. Det fanns några svenskar med i Hellasforum - men det verkar som jag snart är den ende. Varför vet jag inte, för sidan är oerhört givande. Alla bilder ni sänder in, och reseberättelser, i nutid och framtid.
Jag gjorde min första resa till Grekland som 18-åring 1962, och har väl varit där ett 40-tal gånger. Hur landet förändrats in i själen är lätt att beskriva. De har alltid varit måna om pengar, men ack så frikostiga. När man gick på taverna, så var det hela familjer, ofta med 10.20 ätande. Man hade något att fira...Nu är det inte så, ack så synd! Ekonomi har blivit ett tungt lass, och när "skatten" infördes i landet, blev det plötsligt dramatiskt. Alla klagade. Affärer lades ned. Bankerna gick omkull, och det var allmänt uppror med demonstrationer och oår. Men...folket var lika vänligt och välkomnande sam förr. Det antika finns kvar till beskådande, och gör mig lika betagen som förr. Jag är fullständigt betagen av den grekiska marmorkonsten, vars make inte finns någon annanstans. Titta på en romersk staty, och se skillnaden. Den grekiska verkar som om tyget skulle fladdra i vinden i alla ögonblick, medan den romerska verkar fastvuxen i stenen. Att italienarna sedermera förfinade sin konst, med statyer som "David" m.fl. är skönt att se, men 2000 år yngre.
Nog för idag. Kanske skriver jag ett eller annat inlägg, när eller om andan faller på - helst kanske när antalet inlägg minskar...
Bengalow
Häromdagen "firade" jag 75-års födelsedag. Det gick mycket lugnt tillväga. Jag har kommit dithän, att framtiden är nära, och alla minnen är "länge sedan", som min avsomnade svärmor uttryckte sig.
Jag är inne varje dag på Hellasforum och läser era insändare. När ni har varit i Grekland, och när ni kommit hem, och det ger mig längtan! Det är flera år sedan jag besökte landet - senast en rundtur på Peloponnessos. Sedan dess har inte hälsan stått mig bi, och jag går runt här hemma med hjälp av två "stockar". Anamnesen har efter hand blivit lång, och förmågan att ta sig fram på olika destinationer mindre och mindre. Jag har fått behjärtansvärd hjälp på en del flygplatser, då personal har kommit med rullstol, för att ta sig de ofta flera kilometer långa färdvägarna till flygplanen. Hissar upp och hissar ner till de olika incheckningarna. Från en terminal till en annan med tåg eller buss. Ja, är man krympling så är det ett riktigt helvete att resa.
Nu sitter jag här, och har bestämt mig för att tycka och tänka, utifrån mitt perspektiv. Jag saknar så många vänner på Hellasforum...
Anders filosofiska hörna - en njutning! En äldre teknisk chef i västra Norge, som en gång skrev "vad jag skriver bryr sig ingen om"! Jo, jag gjorde det. Nuförtiden är väl FB det dominerande. Jag var medlem där ett tag. Det kom så mycket skitsnack, så jag lade ner mitt deltagande. Det fanns några svenskar med i Hellasforum - men det verkar som jag snart är den ende. Varför vet jag inte, för sidan är oerhört givande. Alla bilder ni sänder in, och reseberättelser, i nutid och framtid.
Jag gjorde min första resa till Grekland som 18-åring 1962, och har väl varit där ett 40-tal gånger. Hur landet förändrats in i själen är lätt att beskriva. De har alltid varit måna om pengar, men ack så frikostiga. När man gick på taverna, så var det hela familjer, ofta med 10.20 ätande. Man hade något att fira...Nu är det inte så, ack så synd! Ekonomi har blivit ett tungt lass, och när "skatten" infördes i landet, blev det plötsligt dramatiskt. Alla klagade. Affärer lades ned. Bankerna gick omkull, och det var allmänt uppror med demonstrationer och oår. Men...folket var lika vänligt och välkomnande sam förr. Det antika finns kvar till beskådande, och gör mig lika betagen som förr. Jag är fullständigt betagen av den grekiska marmorkonsten, vars make inte finns någon annanstans. Titta på en romersk staty, och se skillnaden. Den grekiska verkar som om tyget skulle fladdra i vinden i alla ögonblick, medan den romerska verkar fastvuxen i stenen. Att italienarna sedermera förfinade sin konst, med statyer som "David" m.fl. är skönt att se, men 2000 år yngre.
Nog för idag. Kanske skriver jag ett eller annat inlägg, när eller om andan faller på - helst kanske när antalet inlägg minskar...
Bengalow