Hellas Tour 4, Trikala-Piraeus-Samos

[Tommy]

Fredagen den 9/6 var det så dags för nästa etapp på min resa; Trikala-Piraeus och därifrån båt till Samos. Färdrutten gick via Trikala-Karditsa-Domokos-Lamia-Livadia-Thiva-Elefsina-Piraeus.... en sträcka på ungefär 35 mil att köra...

Efter att ha betalat den sömniga campingvärden gav jag mig iväg vid 8-tiden på morgonen, båten till Samos skulle enligt bokning avgå kl.21.30 på kvällen. Så jag hade hela dagen på mig och det var skönt att slippa vara stressad av tiden. Bagaget hade lättat lite då jag lämnat lingonsylt och lite annat till Lena, men istället hade jag fått med mig några saker jag skulle lämna till Lenas man, Thanassis, som säsongsarbetade på en taverna i Pythagorion, fast det tog inte mycket plats och vägde lätt. Ännu lättare vägde hälsningarna till en av Lenas bästa väninnor, Maria, som tillsammans med sin man driver papa beach på Samos.

Det var en god känsla att ge sig ut på vägarna igen, fri som fågeln, och fri i tanken, medans den ena vackra landskapsvyn efter den andra dök opp inför mina ögon. Det kan inte säjas tillräckligt många gånger, det grekiska fastlandet är fantastiskt vackert med sina kontraster och snabba skiftningar mellan berg- slätt och kustlandskap.
 


Här lämnade jag Thessaliens slätter på väg opp mot Domokos.

Att köra som jag gjorde med ett relativt långsamt fordon ( Hildur kan komma opp i 90km/timme, men en komfortabel fart för både maskin och människa är runt 70km/timme ) var inga större problem, ibland tvingades jag ut på större vägar där trafiken var intensiv och stressig, men i det stora hela gick det bra att hitta mindre vägar som passade mig och Hildur perfekt.
 Jag höll dock på att skita i byxan vid ett tillfälle. Jag hade just lyckats köra om en lastbil som hade en lång kö av irriterade bilister efter sig, då det bakom nästa vägkrök dök opp en större poliskontroll. De vinkade med bestämda gester in det mesta som rörde på sig såg det ut som, och med tanke på att min omkörning av lastbilen kanske ikke var helt klockren så var det med andan i halsen jag närmade mig kontrollen.
Det såg ut som jag blev invinkad, så jag svängde in och tänkte, jaha, får se vad som sker nu då.
 Där blev jag inte stående länge, en polis vinkade till mig, men jag förstod inte om han ville jag skulle köra vidare eller ej. Så jag valde att stanna och se oförstående ut.
 Polisen som vinkat åt mig blev nu j-ligt irriterad och skrek nåt åt mitt håll, jag tittade på en bilist som stod bredvid, och förstod på hans gest att det var bäst att ge mig iväg medans jag kunde, och det gjorde jag gärna. Ja, det var en liten episod under resan mot Piraeus som jag nu minns med ett leende.
 
 Annars minns jag också platser jag körde förbi och gärna sett mer av, bland annat det mytomspunna berget Parnassos, som syns i bakgrunden på bilden nedan.



 Stora delar av Parnassos är nationalpark med välbevarade skogar. Parnassos var enligt grekisk mytologi helgad åt Apollon och Dionysos. Där finns också en grotta som går att besöka, Korikio Andro, som enligt samma mytologi var hem åt muserna.



Det kittlar fantasin, tänk om man fått dansa med dom.  

Jag stannade aldrig och åt på någon taverna längs vägen under min resa, antingen hade jag egen mat med mig eller så stannade jag till vid någon så kallad cantina.

           
I en cantina serveras helt enkelt vardaglig \"fast food\" längs vägarna i Grekland.

 När jag kom fram till Elefsina märktes det med det samma att jag närmade mig infarten mot Athen och Piraeus, trafiken var intensiv och stressig, och oundvikligen hamnade jag på motorvägen innan jag skulle kunna svänga av mot Piraeus. Det var bara att hänga med i trafikrytmen så gott det gick, och hoppas på att gudarna var välvilliga och att jag i tid skulle opptäcka avfarten mot Piraeus.
Det gick bra, och jag måste säja att det var med stor förnöjdhet med mig själv och dagen jag körde in bland gatorna i Piraeus.
 Det blev gott om tid i hamnen och eftersom jag inte hade lust att lämna Hildur utan uppsikt blev det att vänta vid kajen tills båten skulle avgå, tiden fördrevs med att läsa och slöa på hamncafeet, äta lite och skölja ner vägdammet med en Mythos.


Vid kajen i Piraeus.
 
 Lugnet som varit förvandlades till ett organiserat kaos någon timme innan avfärd då biljettkontoret öppnade och alla ville ombord så fort som möjligt.
Väl ombord hittade jag en plats på akterdäck där jag slog mig ner, det skulle bli skönt med lite havsluft och en båtfärd ut på böljorna de blå efter allt vägdamm.
 Båten skulle anlända Samos nästa dag någon gång på förmiddagen, så det gällde att försöka sova lite. Så mycket sömn blev det inte, mest någon sorts halvdvala som jag föll in i då och då.....
Men när silhuetten av Samos syntes vid horisonten på morgonen var all trötthet som bortblåst, och förbytt i positiv förväntan.




Första stopp på Samos var Karlovassi, där denna skapelse körde av båten, det var skoj och se det var fler än jag som var på ferie på 4-hjuling.

 Strax skulle jag vara framme i Vathi, därifrån skulle jag ta mig den lilla biten vidare till Pythagorion, där väntade nu ett förbestämt möte med Pythagorionälskaren Inge. Vi hade via telefon och sms haft kontakt med varandra under resans gång, och hade avtalat att mötas på ett cafe´vid hamnpromenaden i Pythagorion. Efter att ha kommit iland i Vathi och fått pejl på åt vilket håll jag skulle köra, så puttrade jag iväg mot mötet med Inge och hans älskade Pythagorion. Tänk så fantastiskt det är att kunna träffas bara utifrån det gemensamma intresset av Grekland, och de kontakter som skapas via ett forum som Diskuter Hellas. Möten med människor från helt skilda håll och med olika bakgrunder, också möts man i Grekland........ på semestern. Först träffade jag Lena i Trikala och nu väntade Inge i Pythagorion. Det var med positiva förväntningar i huvudet jag svängde ner mot Pythagorion, och ut på hamnpromenaden spanande efter en storväxt nordman på nåt cafe´......



 Det var en tidig lugn förmiddag och inte speciellt mycket folk i rörelse när jag plötsligt hör mitt namn eka ut över nejden..... TOMMY, det var ikke att ta miste på vem det var, och som med bestämda kliv närmade sig.... Det var som att träffa någon man inte sett på länge, gott och välkomnande med andra ord. Också satt jag plötsligt på ett cafe´i Pythagorion och kände det som om jag aldrig gjort annat.

Då tutade det plötsligt i bakgrunden... Och Gubbe nr.2 dök opp med en sådan här i handen;


 Vem var det ? Först vart jag lite irriterad, och tänkte, vad är det för idiot någon skämtsam lokal förmåga
Men va fasiken det var ju Mikke !!!!! Snacka om överraskning.... Så plötsligt var vi tre gubbar från Hellasforumet i Pythagorion... En nordman, en konverterad skauning och en värmlänning.


( Fotograferat av Inge )

Efter denna överraskning blev jag kungligt eskorterad till \"Fishermans house\" där jag skulle bo, för övrigt samma ställe som Inge bodde på, och det var han som fixat rum åt mig på det förträffliga lilla pensionatet.
Där dök det opp ännu en glad överraskning, Johanne, också bekant från forumet. Var skulle detta sluta
 Värdinnan på \"Fishermans house\", Efy, kom strax ut och mötte opp, trevlig o glad, och mycket mån om att jag skulle trivas och undrade om jag tyckte rummet var för litet. Litet ? Det var perfekt, med balkong in mot gården placerad direkt utanför fönstret, lugnt och lite avskilt. Där inrättades senare den numera världsberömda \"3 musketörers bar\".
 Intrycken av Pythagorion var goda, som en jämförelse så påminde det i bebyggelsen lite om mitt Parga fast i mindre skala, och måhända kändes det lite mer avslappnat. Senare mot kvällen hade bord bokats i pythagorions clubs regi på en taverna, vars namn jag ikke minns ( Poseidon?).
Det var en dejlig afton, med god spis och dryck, där det språkades både svensk, dansk och norsk kring bordet. För några var det sista aftonen i Pythagorion, för andra var det första, och för en del var det mitt i ferien. Liknande sammankomster ordnas i Pythagorion club´s regi under hela säsongen.
Mycket trevligt sätt att träffas på, gamla och unga, allt efter vilka som befinner sig på plats och är medlemmar i Pythagorion club. Skulle någon som läser detta och mot förmodan ikke känna till Pythagorion club, men vill veta mer om, kontakta Retzina på forumet.


Runt bordet ( fotograferat av Inge )

Hur var det sedan då ?
Det var mycket det !!!!
En dag hyrdes det bil, Inge ville såklart visa mig och Mikke mer av det vackra Samos. Rutten blev så här (tror jag) Pythagorion-Chora-Mytilini-Vathy-Kokkari-Vorliotes-Karlovassi-Platanos-Koumeika-(nästan Ormos Marathokambos)-Koumeika-Skoureika-Neochori-Pyrgos-Koumaradei-Chora-Pythagorion.


Vart tog vägen, vägen ? Jag tror den är åt det hållet Neej, ska vi inte åt det hållet
Intressanta diskussioner vid vägkanten.... ( Fotograferat av Inge )

Samos är ju en relativt stor ö med höga berg, och bjuder på många vackra scenerier, i ett bördigt och grönskande landskap så det var mycket att begapa längs vägen. Mikke hade fått för sig vi skulle leta opp en kvinnlig bekant från ett grannforum, hon skulle också befinna sig på ferie på Samos, i Kokkari hade vi kommit fram till så dit brakade vi ner med bilen och började irra runt.



Tog oss till stranden, där var inte mycket folk, men vi spanade på efter den intet ont anande bekantingen, vid en strandtaverna fann vi en annan intressant bekantskap, ett traditionellt båtbygge som pågick som bäst. Det fångade vår uppmärksamhet för en stund så klart, och Mikke fick sig en pratstund med båtbyggarens son, som också drev tavernan intill. Men ingen bekant i sikte, så vi strövade vidare, och slog oss ner på ett strandcafe´och frågade runt med vår vaga beskrivning av offret ifråga som hjälp, men inget napp någonstans ( senare fick vi genom Riitta reda på att vi sökt i fel by ).
 Vi började nu inse att detta inte ledde någon vart, så vi tog oss tillbaka till bilen för att köra opp till Vourliotes, en som det visade sig mycket vacker bergsby i en vacker omgivning.
I Vourliotes gick vi runt lite i gränderna o fotoferade både det ene och det andre...


Paparazzi slår till igen...


Vackert som en tavla


Satte oss sedan vid det vid det lilla torget för en törstsläckare, det var många svettiga backar bland gränderna, pust och pust.

  Färden gick sedan vidare längs Samos norra kust mot Karlovassi, och nästa etappmål Platanos som ligger ännu längre opp bland bergen. När vi kom fram till Karlovassi fanns det 3 vägar vidare opp i bergen att välja på, vi var ikke eniga om vilken vi skulle ta, körde lite fel gjorde vi visst också. Men hugget som stucket så tog vi till sist den som var först på vägen från Vourliotes. Och ja, vad ska man säja, skönt så ögona blödde bland vinodlingar och annat grant som kantade vägen.


 Framme i Platanos när vi just kommit in i byn svängde vägen runt ett hus, och alldeles precis runt hörnet hade vi plötsligt fullt med bord och stolar på båda sidor om bilen, där satt folk och åt sin lunch. En typisk drive in på Samos..... Det blev ett väldigt oh, oj , sorry, oops till höger och vänster, och många leenden både i och utanför bilen.






Så var det dags att äta på en taverna vid det lilla torget vi nyss kört igenom med bil, tavernan hette Leon, det passade ju oss bra tyckte vi.
 Mätta och belåtna återstod att hitta tillbaks till bilen för fortsatt färd tillbaks till den södra kusten av Samos, där åkte vi lite fel någonstans igen... irrade oss mot Marathokambos, men vände efter att ha kollat kartan. Kör mot Neochori löd stridsropet från mig i baksätet, det gjorde vi, fast osäkerheten om vi var på rätt väg smög på oss i något vägkors igen, vi tog vänster och följde efter en bil... Det verkade tryggt ända tills den framförvarande bilen stannade och ut kom föraren och stoppade oss,,,,, Varför det då Jo, den farbara vägen tog liksom slut där..... det var bara att vända och ta höger i vägkorset så kom vi rätt mot Neochori. Det var en skojig väg, smal och ringlande....



 
Av sådana äventyr blev vi lite lätt pinknödiga och behövde lätta på trycket, det har vi gjort här.

Vi kom sedan tillbaka till Pythagorion i gott skick, både vi och bilen, och hade haft en bra dag under rundturen Inge bjöd på, och fått se mycket av den vackra ön Samos.

Mer begivenheter under veckan Ja,Lena hade ju bett mig framföra en hälsning från henne och Trikala till hennes väninna Maria, som driver papa beach tillsammans med sin man. Jag hörde med Inge om han ville följa med dit, och åka bakpå Hildur, och det ville han. Sagt och gjort Inge lånade en hjälm hos biluthyraren, också gav vi oss iväg mot Irion och papa beach. Det måste ha varit en syn för gudarna, två gubbar med silvergråa hjälmar på en 4-hjuling. Mikke hade visst sett oss men han ikke få opp kameran i tid, det var synd, för den bilden hade säkert sopat all konkurrens under mattan i forumets foto-tävling.
 Min tanke var att lite lågmält och oförsynt sätta mig vid ett bord på tavernan där och sedan överraska Lenas väninna med en hälsning.
 Och hur gick det ? Tjaa, med en nordman på ca 100 kilo i sällskap som dundrar fram till tavernan och dånar Halllloooo Maria, varpå hon ser ut som ett stort frågetecken, kändes det ju rätt överflödigt att ens försöka.  

 Ja, ja, Maria fick sin hälsning och uttryckte sin glädje över det med att bjuda på frappe´ med motiveringen \"you are a friend, because you are a friend of my best friend\". Papa beach var ett mycket mysigt ställe med sin lilla strand och sina originella utsmyckningar.



 
 Veckan som gick bjöd på fler begivenheter i pythagorions clubs regi, också hade vi våran egen \"Musketörbar\" att slinka undan till när vi hade lust.


 Det var trivsamma och avslappnade träffar som Inge donade med för att få till, utflykter till grannbyar och taverna besök där, bland annat.
 Här är bilder från en afton på taverna Antonis i Chora, bord var beställt för 25 personer, vi blev bara 7 stycken som kom den kvällen, men desto trevligare hade vi, de andra vet inte vad de gick miste om.





 Tiden går fort när man har skojigt, och på lördagen den 17/6 var det dags att säja hej då till Mikke.

 jag skjutsade ut honom till flygplatsen på Hildur och vinkade farväl till den goa gubben.

 Dagen därpå var det dags för avsked till nästa goding, som for iväg lite ståndsmässigare i en taxi till flygplatsen.

Inge, blomsterpojken.

Jag skulle resa vidare några dagar senare, och var nu hänvisad till att uppleva några dagar själv på Samos. Men nu hade jag fått ett mycket bra hum om Samos och Pythagorion tack vare Inge och Pythagorion club, så jag hade några dejliga dagar för mig själv också.

Utflyktade lite till bland annat denna stranden i närheten av Marathokambos;

 
Bäst som jag låg där och solade kom det en man spatserande, iklädd lackskor, pressade linnebyxor och vit skjorta, vid strandkanten ett stycke ifrån mig slog han sig ner och läste tidningen i 30-graders värme. Det var nästan som att befinna sig i en filminspelning av något slag, jag kom att tänka på Jaques Tati och filmen semestersabotören.


 Detta var bara en liten del av upplevelserna jag hade på Samos, men något får man ju behålla för sig själv.


 
Onsdagen den 21/6 tog jag farväl av Pythagorion, Efy på fishermans house önska mig välkommen åter med en kram, också bar det iväg till Karlovassi där båten mot Kavala skulle avgå vid 18-tiden på kvällen.



 :smile: Tommy ( Tack Inge  :wink: )