Hellas Tour 3 Meteora

[Tommy]

Framme i Kalambaka hittade jag rätt på campingplatsen några kilometer utanför själva staden, den låg i en träddunge som är utmärkt med rött på bilden, bilden också visar odlingslandskapet som breder ut sig på Thessaliens slätter. Vägen som går förbi Campingplatsen leder vidare mot staden Trikala.



Nästa bild visar badpojke, utanför \"sin\" bungalow, på väg till poolen.



Hur var det sedan då ? Jooo, jag skulle ju hem till Lena och hälsa på. Vägbeskrivningen jag fått av henne via telefon var ungefär så här ; \"Du kör mot Trikala, men du ska inte köra in i själva Trikala, istället ska du ta vänster efter det 5;e trafikljuset från dig räknat, på vägskylten står det Rexa, sen kör du så långt du kan på den vägen, där den tar slut tar du vänster och sen första höger, kör en bit vidare så ser du en parkerad folkabuss som det står ABB på, där är det\" Oky doky, jag tog en snabb titt på kartan o lokaliserade Rexa. Kunde det stämma ? Rexa såg ut att ligga mycket närmare campingen än uppfattningen jag fått av Lenas vägbeskrivning.
Nåja, det skulle visa sig efter vägen. O hur svårt kunde det vara att hitta rätt ? Det var ju raksträcka hela vägen till Trikala, så jag svingade mig opp på Hildur, glatt leende. Redan efter andra trafikljuset, eller var det tredje ? dök det opp en skylt med namnet Rexa. Va fasiken va detta ? sa hon inte efter 5:te trafikljuset ? Hon kanske sa fel, tänkte jag, och svängde av. Men det var väldigt så långt jag körde utan att se vägen ta slut........ Vilse i pannkakan förstod jag sedan definitivt att jag var när det dök opp ett stort zigenarläger intill vägen, bäst att vända. Ut på stora vägen mot staden Trikala igen, o vidare enligt Lenas vägbeskrivning, o mycket riktigt efter det 5:e trafikljuset fanns en skylt till med namnet Rexa. Sedan så var jag plötsligt utanför ett hus där det stod en parkerad folkabuss, med ABB i röda bokstäver på dörrarna, och där stod Lena i dörröppningen. Att träffa henne kändes helt naturligt, hon var precis så god o skämtsam som jag oppfattat henne på forumet, sönerna var också hemma och det var en varm välkomnande stämning i huset från första stund. Vi pratade om ditten o datten o hade det trevligt i största allmänhet, åt god mat, Lenas egen feta bland annat, tillverkad av mjölk från familjens boskap som betar bland bergen i närheten av Thanassis ( Lenas man ) hemby. Tiden gick fort och plötsligt var det dags för mig att tänka på återfärden till min lilla bungalow. Dagen därpå skulle Lena komma och hämta mig, och jag skulle få se Meteora med henne som guide, vilken lyx, egen guide och opphämtad med bil vid dörren, det var med en nöjd förväntan inför morgondagen jag somnade den natten.

 Efter att jag fixat mig lite frukost och ätit, dök Lena opp med bilen på förmiddagen nästa dag, och vi körde iväg in mot Kalambaka( den lilla staden ligger verkligen vackert ). Lena hade lite ärenden att sköta, så efter lite trixande o kollande om någon polis var i närheten hittade Lena en \"parkeringsplats\". Hon stack iväg för att ordna med det hon behövde uträtta, jag väntade i bilen. Strax var hon tillbaka och gav mig en liten guidebok om Meteora, med mycket vackra bilder, och, hör och häpna, text översatt till svenska. Lena hade sett till så den finns översatt från grekiska till svenska till glädje för gästande landsmän (och skandinaver) på besök, en remarkabel kvinna, med många järn i elden och full av överraskningar.

Torget i Kalambaka med Meteora i bakgrunden.



Här följer inledningen i den lilla guideboken jag fick:

\"En plats för avkoppling och tillbedjelse\"
\"Meteora har sedan elva hundra talet utgjort ett av den östortodoxa kyrkans ryktbaraste munkcenter och utgör än idag en sevärdhet utan motstycke. Det gäller stenskogen vid Thessaliska slätten nära Kalambaka, mellan bergen Koziaka och Antichasion, en plats där man övar sig i självlydnad, där viljan piskas, tron förstärks och personligheten formas. Med bönen och fastan, med viljan och lydnaden som sitt enda vapen, har munkarna i Meteora genom århundraden vaktat vår historiska och nationella skatt, vår medvetenhet, och utvecklat de heliga skrifterna och den ortodoxa hellenismens konster.
På så sätt har detta intrycksgivande landskap genom åren utgjort en oas för intellektet och en kraftig magnet för tusentals asketer som där fann den psykiska förstärkningen och det obeskrivliga lugnet, levt nära gud och stött bort synden med hjälp av bönen.
De över tusen i antalet höga klipporna med sin ensamhet, sin stillhet, med de flera hundra år gamla klostren på klipptopparna, får besökaren att tappa rösten och leder en till de \"himmelska höjdernas herre\", samtidigt som dessa nakna klippor (som uppstod på havets botten under den tertiära perioden, dvs för ca 60.000.000 år sedan) skapar hos besökaren en rädsla för naturkrafterna.
Av de 21 klostren som tidigare fanns på Meteora-klipporna fungerar i dag endast sex. Dessa är: Metamorphossis klostret (megalo Meteora),Hypapanti, Varlaam klostret, Heliga trefaldighets klostret, agiou Stefanou klostret och agiou Nikolaou Anapausa klostret\".

Vi fortsatte genom Kalambaka opp mot byn Kastraki som ligger alldeles vid porten till Meteora området.
 Det är inte så svårt att föreställa sig hur djupt troende munkar här tyckte sig se en gudomlig närvaro inte bara i platsens säregna skönhet, men också i de märkliga klippformationer som ibland påminner om statyer och utmejslade ansikten.




 Att man blir hänförd av att komma opp i området är bara förnamnet, klostren som ligger likt örn-nästen på klipptopparna är imponerande byggnadsverk, och att de oppfördes under tidig medeltid är en storartad bedrift med den tidens mått mätt.
De olika klostren är öppna för besökare olika dagar, det stora, Metamorphossis var inte öppet när vi var där, fick nöja oss med agios Stefanos, men det var inte dåligt det heller.












 
Varlaam, här spelades en av scenerna i James Bond filmen \"For your eyes only\" in.



 
Den eminente guiden Lena.


Ska inte försöka mig på att med ord beskriva mer av det hele, det var bara fantastiskt enastående, vi fortsatte efter klosterbesöket ner till byn Kastraki för att äta en bit mat på nån taverna.
På väg ner passerade vi några klippor där det pågick lite aktiviteter man som turist kan ägna sig åt här om man vill, bergsklättring.
 


 Det var väldigt bekymmersfritt att vara på utflykt med Lena på många vis, som när vi skulle äta t.ex, hon beställde, jag åt, hon betalade. Det var liksom ingen ide´att ens försöka komma åt notan.
Det var en mycket skojig och god dag i gott sällskap.

Påföljande dag gav mig iväg på egen hand, opp bland bergen för att se mig kring lite grann. Det hängde lite mörka moln vid horisonten söderöver, men det såg bättre ut åt det håll jag tänkt mig. Jag packade ner lite pic-nic mat jag handlat i Kalambaka och körde iväg mot mitt utflyktsmål. Hade tänkt mig köra till en liten bergsby som heter Haliki, därifrån fanns det på kartan väg utmärkt nästan ända opp till en bergstopp på 2295 möh, det var målet. Mot och förbi Kalambaka sedan vänster opp mot Kastania gick färden, härlig och frodig lövskog avlöstes av barrträdsskog när jag kom opp i bergen, längs slingriga vägar.



Ett stycke efter att jag stannat till för att ta denna bilden syntes det mörkare moln åt det håll jag tänkt mig, så jag bestämde mig för att inte utmana vädrets makter, ville inte ha ett skyfall över mig igen.
Hittade ett ställe och stanna till på där det fanns en liten vattenkälla en bit in i skogen. Det var trollskt, som i en urskog i skandinavien, fast ändå inte, en bit längre bort från en by hördes hördes någon som spelade klarinett på grekiskt vis. Annars var det tyst, det stora lugnet, ackompanjerat av klarinetten och fågelkvitter.



 Till kvällen blev jag opphämtad av Lena, för att tillsammans med henne se lite av staden Trikala. Och det fick jag göra, Lenas Trikala. Det blev återigen mat, på en taverna som egentligen inte hade satt igång köket, men det var inga problem, Lena var ju med så strax stod det mat på bordet. Sedan blev det besök på Trikalas bargata, där också Lena hade sin arbetsplats, bästa baren i Trikala, med det godaste kaffet och den bästa whiskeyn.
 



 Lite rund under fötterna, och glad i hatten var jag när vi i ett myller med människor sedan vandrade till bilen och Lena skjutsade mig till mitt kryp in på campingen. Jag minns inte ens att jag somnade, men det måste jag ha gjort.

 Nästa dag körde jag till Lena och vi gav oss iväg på en utflykt mot de trakter där Lenas man, Thanassis, har sina familjerötter.
På vägen passerade vi denna vägskylt som, enligt Lena, är nödvändig för att greker ska fatta att man inte ska köra över järnvägsövergången när det kommer tåg ; \"Tåget har alltid företräde\"
 


 Porten, byn Pyli ligger mitt i dalen som är infarten opp i Pindosbergen när man kommer från Trikala, Pyli betyder port. Åter bar det iväg mot ett Grekland som påminde om norden, men ändå inte.





Skidbackar.



Fjällko ?


 
 Helt säkert stöter man inte på sådana här i skandinavien, av en tillfällighet såg jag denna lilla gynnare ligga och värma sig vid sidan av stigen. Ett ungt exemplar av europas giftigaste orm, vipera ammodytes, sandhuggorm.



Hungrig blev man av bergsluften så klart, så det blev och stanna till vid en taverna. Lena beställde, vi åt, jag betalade. Denna gången snodde jag notan innan henne. Kunde knappt gå till bilen efteråt så mätt var jag.



På vägen tillbaka mot Trikala fick vi syn på en polis-kontroll i en kurva,
\"O shit\", skrek Lena, \"faan vi har inte säkerhetsbältena på så vi svänger av här, så vi slipper bli stoppade, så kan du få träffa Thanassis farbror också\". Okey det gjorde vi, O Thanassis farbror var på plats vid en lada med sina får.
 


 Jag blev för säkerhets skull presenterad som Lenas kusin från Sverige, så inga onödiga spekulationer skulle oppstå. Han tyckte det var mycket trevligt att träffa kusinen från Sverige  :lol:
 Senare på kvällen var jag hem till Lena och åt killing, det var mycket gott det också, och det blev ännu en glad kväll i Lenas sällskap, innan jag nästa dag skulle ge mig iväg mot Piraeus för vidare färd mot Samos och ett väntat och ett oväntat möte där.

Det var några fantastiska dagar i Trikala o Meteora.

 :smile: Tommy ( Tack än en gång Lena  :grin: )