Gresk vin med kvalitet

[Heidrun]

Nå er jo de fleste viner man får til maten på en restaurant eller taverna rent skvip.Men følelsene våre sier derfor åh så godt når vi er der nede i varmen. Men finnes det virkelig en vin som er annerkjent for meget god gresk rødvin f.eks. Og da tenker jeg på i 3-400 kroners klassen. Tung og med mye ettersmak

[kaka]

Jeg tror ikke det er så mange slike du spør etter, Heidrun
Men, du kan jo lese litt her.
Kjøpte med en vin derfra hjem, Mye mer smak enn jeg er vant til i Hellas (men ikke akkurat tung, da...).
Og hvitvinene deres er visst veldig gode.
http://www.oenoforos.gr/products.html?lang=en

[marjana]

De helt lokaltproduserte bordvinene kan da ofte være gode!

Man får riktignok stort sett masseprodusert kartongvin på tavernaer, i karaffel. Vin på flaske er stor sett mye bedre, og de får man i de fleste prisklasser.
Den hvite vinen fra Santorini er jo berømt, og jeg synes den er veldig god. Nesten mørk strågul, og mye fruktighet. Lavajorden gir denne smaken.
På norsk om hvitvinen på Santorini. Finnes på Polet.
http://www.klikk.no/mat/drikke/article498783.ece

Det er flere greske viner som er prisvinnere, uten at jeg husker noen navn i farten.
Her er en link som sier llitt om moderne gresk vin:
http://www.zesterdaily.com/drinking/684-modern-greek-wines

Det kan være lurt å stikke innom en kava, en vinbutikk, neste gang du er i Hellas. Der får du ofte smake, og de forteller om de forskjellige vinene. Der får du vin i alle prisklasser, og fra hele landet.
Bildet er av utstillingsvinduet av en kava i Ermoupolis på Syros.

[Kalimera]

\"Tunge viner med ettersmak\" er vel mest kjent som Rioja i \"oksen Ferdiand\" sitt land!

I Hellas synes jeg personlig man har en fin og grei husets vin til den greske maten, men Heidrun hvis biff er på menyen så kan jeg forstå at du savner den gastronomiske opplevelsen :-)

[IngeS]

Det er noen som på død og liv skal sammenligne ting i Hellas med andre land, i dette tilfelle vin. Til dem vil jeg si: sett dere inn i landeets særegenhet og hvorfor det er slik det er, så finner dere raskt ut at sammenligninger er håpløst.

Grekerne er ikke som nordmenn, indoktrinert fra Frankrike om rød vin til kjøtt og hvit til fisk. I Hellas drikkes det langt mer hvit vin til måltidene enn det drikkes rød. Den vanlige greker setter seg heller ikke ned og pimper vin uten at det er mat til. Det gjelder for såvidt Ouzo også.

[Ninette]

Jeg drikker helst lokal vin til maten (les: gresk mat) som jeg får servert i Hellas.

Jeg har etterhvert lært meg å like denne vinen, og en favoritt er faktisk en variant av rødvin, den brune \"sherryvinen\".  Den passer perfekt til gresk mat, synes jeg.

Jeg har forsøkt å ta med denne vinen hjem til Norge, men det har ikke vært noen stor suksess. Det smakte ikke fullt så godt på mitt eget kjøkken, uten den spesielle stemningen som ofte er rundt et måltid i Hellas.

Jeg har blandet erfaring med flaskevin på tavernaer utenom turiststedene. Jeg har selvfølgelig opplevd å få svært god vin, men også vin som har stått i varmen og blitt ødelagt.

Så inntil videre fortsetter jeg å drikke lokal vin. Etterhvert er det blitt en del av ferieopplevelsen :-)

[operafantomet]

Santorini er et godt tips for gode, greske viner. Men prøv også vin fra nord-Hellas, dette er Hellas\' \"Chianti\" og den vinen som kanskje har mest anerkjennelse internasjonalt. Mulig det er på grunn av temperatur og jord, men også fordi de lokale har vært utenlands og lært faget. Her er to linker:

http://www.vg.no/reise/artikkel.php?artid=10017182
http://www.vg.no/reise/artikkel.php?artid=10017187

Men ja, er enig med andre innlegg om at man skal verdsette det som særpreger Hellas også. OK, så mye hvitvin smaker retsina, og mye rødvin smaker saft. Men det hører liksom med til opplevelsen av det greske, og er hva de lokale drikker. Dessuten er jeg svært glad i billig hvitvin, hehehe.

[Heidrun]

Skjønner at dere setter opplevelsen av vin med det å være i Hellas i førersetet. Men det har jo ingenting med god vin å gjøre. Enten er den god eller så er den ikke god. Det er noen gode viner fra Hellas som er virkelig gode. Men dette hører med til unntaket.
Og unnskyld utrykket mitt nå. Men mennesker som ikke har øvd opp smaksansene sine når det gjelder vin. Ja disse mister med tiden muligheten til å kjenne forskjellen på viner når det gjelder smaksansene. Dette har det faktisk vært diskutert mye på tv før i tiden. Man tok vanlige par som ikke hadde vin av bedre kvalitet på sitt kjøkken og lærte de opp i det med vin. disse parene etter en tid ville faktisk ikke gå tilbake til billigviner

[Mixelite]

Og unnskyld utrykket mitt nå. Men mennesker som ikke har øvd opp smaksansene sine når det gjelder vin. Ja disse mister med tiden muligheten til å kjenne forskjellen på viner når det gjelder smaksansene. Dette har det faktisk vært diskutert mye på tv før i tiden. Man tok vanlige par som ikke hadde vin av bedre kvalitet på sitt kjøkken og lærte de opp i det med vin. disse parene etter en tid ville faktisk ikke gå tilbake til billigviner

Samme for meg. Jeg liker den vinen jeg liker, uavhengig av pris på flaska, selv om vinkjennerne måtte kalle det billigvin. Nå har jeg jo også observert at god vin ikke trenger å koste skjorta i følge vineksperter, og synes det forekommer mye snobberi når det gjelder vin.

Om en god vin er god eller ikke, vil for meg være en smakssak. Noen liker en drue, andre liker noe helt annet. At et godt måltid kan heves av den rette vinen ved siden av, er jeg med på, men dersom man sitter og gremmes over det man har i glasset, tror jeg ikke måltidet blir noe høydare uansett hvor \"riktig\" vinen måtte være.

[kari]

Jeg er ingen vinkjenner og synes husets vin stort sett er god...... skal jeg være helt ærlig så har jeg vel aldri kjøpt annet enn det når jeg har vært i hellas.

Enig i at atmosfæren,varmen, luktene, feriefølelsen og alt det andre man opplever i hellas sammen med vinen gjør den enda bedre når den drikkes der- og kanskje blir det ikke samme opplevelsen å drikke tilsvarende vin hjemme foran peisen.

På vår tur i september til hellas skal vi ha med ett par der begge er gode vinkjennere. Begge jobber på polet og har bra peiling. Skal bli spennede å høre hva de sier om den greske vinen. Men jeg har nå tenkt til å drikke husets vin lell jeg da.

[Tommy]

Detta med grekiska viner och vinproduktion har varit på tapeten förr på forumet, i flera omgångar. Denna tråden togs upp för ett par år sedan, och informationen där är nokk den mest sakliga som går att finna på skandinaviska.

Inget jag tar åt mig någon ära av, för jag kan ikke berömma mig ha någon sakkunnighet på området, det är bara för kännedom så att säja :-)

http://www.hellasforum.net/index.php?name=ForumsPro&file=viewtopic&t=3709

Grekland blandar gammalt och nytt

Grekland har antika anor när det gäller vin och idrott - men räds inte att förnya sig.
Tror du att kådakärv retsina är det enda landet förmår i vinväg? Välkommen till nutiden!

Grekiska viner kommer aldrig att bli störst eller bäst. De måste utmärka sig på annat sätt. Särskilt nu när Syditalien, Australien, Sydafrika och Chile blir allt skickligare.

- Grekland ska inte konkurrera med Syditalien och Sydfrankrike, säger Takis Soldatos, ägare till vinimportfirman Oenoforos i Stockholm. De bör fokusera på att vinerna är unika i stället.

Vad har då grekiska viner som är unikt? Svar: många egna druvsorter. Dessutom ligger odlingarna i områden som varierar dramatiskt i karaktär, vilket kan avspegla sig i doft och smak.

Snålblåst, sol och snö

Vin från ön Santorini - med sin snålblåst, gassande sol och vulkanjord - helt annorlunda än vin från norra Grekland, där det snöar på vintern och druvorna knappt hinner mogna innan det är dags att dra på rattmuffen.

Takis Soldatos är hoppfull.

- Vi har ju lyckats sälja retsina - varför skulle vi inte kunna sälja vanliga viner?

Landets mest unika vinområde är ögruppen Santorini. Här växer rankorna i gropar för att stå emot de kraftiga vindarna från Egeiska havet. Druvsorten heter assyrtiko och ger viner med hög syra. Smaken är elegant, frisk och brukar ha inslag av citrusfrukt.

Vin på torkade druvor

Den antika traditionen att soltorka druvorna för att koncentrera smaken och göra sött vin används flitigt på Santorini. Produkten kallas visanto och har doft och smak av torkad frukt och honung - som ett mellanting av spansk oloroso och italienskt vin santo.

Enligt Nico Manessis, författare till vinguiden \"The Illustrated Greek Wine Book\", är Greklands hetaste rödvinsområde just nu Nemea på halvön Peloponnesos.

- Det är landets största rödvinsdistrikt och kommer att leda Grekland ut ur anonymiteten, säger han. Här görs lättillgängliga viner som alla kan förstå.

Viktigaste rödvinsdruvan

Aghiorgitiko är Greklands viktigaste rödvinsdruva. Den kompletteras numera med bland annat cabernet sauvignon, merlot, chardonnay och viognier. Aghiorgitiko kan ge färgrika, tydligt fruktiga viner med relativt liten strävhet. Fruktigheten kan påminna om svarta vinbär, plommon, kanel och choklad.

På en platån Mantinia på Peloponnesos växer vitvinsdruvan moscophilero. Den ger aromatiska viner som påminner en smula om muskat. Eftersom klimatet är förvånansvärt svalt på den höga höjden blir vinerna rejält friska, och den aromatiska karaktären mer elegant än parfymerad och påträngande.


- Mantinia är det mest intressanta vitvinsdistriktet just nu, säger Nicos Manessis. Vinerna har modernare stil och högre syra än många väntar sig av ett vitt vin från Medelhavet.

Bästa rödvinsdistriktet

Nordväst om Thessaloniki ligger ett annat av landets bästa rödvinsdistrikt, Naoussa. Den vanligaste druvan här heter xynomavro och ger viner som en del tycker påminner påminner om röd bourgogne. Andra menar att fruktigheten, den kryddiga doften och den ljusröda färgen gör xynomavro till Greklands svar på barolovinernas nebbiolo.

- Vinerna från Naoussa är matviner, säger Nico Manessis. Inte så lättillgängliga, utan för experter - som barolo ungefär.

Moderna vinmakare

Det moderna grekiska vinets ledargestalt heter Evangelos Gerovassiliou. Han var vinmakare på Château Carras när vinet slog igenom internationellt i början av 1990-talet. I dag har han en vinanläggning strax söder om Thessaloniki. Han odlar en blandning av grekiska och internationella druvsorter.

Evangelos vita standardvin består av två lokala druvsorter: malagousia som med sin låga syra och tropiska fruktighet påminner lite om viognier, samt assyrtiko med riktigt hög syra och friska citrusinslag.

För 20 år sedan kunde ingen ana att Drama - halvvägs mellan Thessaloniki och den bulgariska staden Plovdiv - skulle komma att producera några av Greklands bästa viner.

I dag är nog Drama det vindistrikt där det investeras mest. Området har kontinentalt klimat och en jordmån som lämpar sig utmärkt för vinodling. Största delen är planterad med franska druvsorter, men även en del grekiska.

Retsina

Sist men inte minst: Retsina! Detta vita, torra vin är kryddat med kåda från aleppo-tallen. Viktigaste druvsorten är savatiano från odlingar i Attika, norr om Aten.

Många greker som gör moderna viner har säkert svurit över att det är så svårt att tvätta bort retsinastämpeln. Men numera ser nog de flesta retsina som ett komplement till landets breda sortiment.

Konsumtionen av retsina minskar, framför allt dricker grekerna själva mindre. Men förmodligen kommer retsina alltid att ha sin plats på bordet hos sentimentala greker och svenska turister som vill ta seden dit man kommer.

- Retsina är Greklands svar på surströmming, som Takis Soldatos formulerar det.

RÖDA DRUVOR

Aghiorghitiko

Kallas för enkelhetens skull även saint george. Odlas främst i Nemea på Peloponnesos. Mycket färgrika druvor som lämpar sig för kolsyrejäsning och framställning av den lokala versionen av nouveau (årets vin).

Xynomavro

Viktigaste rödvinsdruvan i norra Grekland. Ger viner med hög syra och mörkröd färg. Viner av god kvalitet tjänar på lagring och utvecklar mognadsaromer som brukar jämföras med bourgogne och barolo.

VITA DRUVOR

Assyrtiko

Alltmer populär vitvinsdruva som odlas på Santorini och andra öar i Kykladerna. Ger viner med hög fruktsyra, trots hett klimat.

Savatiano

Lätt aromatisk druvsort som ger viner med låg syra. Brukar därför ofta blandas med andra, friskare druvsorter. Retsina har ofta ett savatianovin som bas.

Robola

Vitvinsdruva av god kvalitet från Joniska öarna. Mest känd på ön Kefallonia, där den ger torra viner med tydlig citruskaraktär.

Moschofilero

Lätt aromatisk druvsort från Mantinia på Peloponnesos högland. Finns både som torrt stilla vin och som mousserande.

Text: Per Styregård, Anders Calissendorff

Denna text, ursprungligen publicerad i Systembolagets kundtidning Bolaget, återges här i något förkortat skick.

www.systembolaget.se/U...olaget.htm


Kvalitetsmärkning av grekiska viner

www.vinguiden.com/dric...ikelID=380

Den grekiska vintraditionen är mycket lång och har anor som går tillbaka till antiken. Landets betydelse för introduktionen av vin i Medelhavsländerna kan inte underskattas. Den moderna vinnäringen i landet har dock endast cirka femtio år på nacken och har påverkats och utvecklats mycket av franska och italienska influenser.

De grekiska vinlagarna kom till 1970 och förnyades 1980 som ett led i Greklands anpassning till EU. EU:s standards för klassificering av vin är i princip desamma som Frankrikes vinlagar, varför det grekiska klassificeringssystemet, liksom många andra länders är mycket likt det franska. De grekiska appellationerna kom till på femtiotalet. Idag finns 27 godkända appellationer.

I Grekland använder man sig av följande klassificeringar:

1.Epitrapezeos oinos (bordsvin som motsvarar det franska Vins de Table). I Grekland ingår paradoxalt nog, precis som i Italien, några av landets bästa viner i denna kategori. Här återfinns ofta de stora märkesnamnen eller de mindre vinmakare som arbetar utanför appellationssystemet. För att utmärka viner i kategorin med extra hög kvalitet använder man ordet Cava som står för att vinet har två års fat- och buteljlagring för vitt vin och tre år för rött. Traditionell appellation (TA) är ett tillägg till bordsvinsklassen och gäller enbart för retsina.

2. Nästa klass är Topikos oinos (lantvin som motsvarar Frankrikes Vin de Pays). Detta vin ska komma från någon speciell appellation och kan utgöras av en variation av grekiska och/eller utländska druvsorter.

3. Kvalitetsklasserna, som är upprättade enligt EU-krav, är Controlled Appellation of Origin (OPE) eller Appellation d´Origine Contrôlée (AOC) och Appellation of Superior Quality (OPAP) eller Appellation d´Origine de Qualité Supérieure (AOQS). De viner som tillhör den förstnämnda klassen (OPE eller AOC) är söta och görs antingen på Muscatdruvor eller Mavrodaphnedruvor. Dessa viner har ett blått sigill över korken. Till den sistnämnda klassen (OPAP eller AOQS) hör torra viner. Dessa har ett rosa sigill över korken. De lagringsdugliga kvalitetsvinerna får dessutom benämningen Réserve (två års fat- och buteljlagring) eller Grande Réserve (fat- och buteljlagring, tre år för vitt och fyra för rött).

Vad står på etiketten?

Varken baksides- eller framsidesetiketten på grekiska viner ger särskilt mycket information. Här står vad vinet heter samt producentens namn, årtal och alkoholhalt. Kvalitetsklassen är utsatt på de viner som har en sådan.

Vilka regioner är bra?

Vin tillverkas, ofta i mindre skala och enligt gamla traditioner, i hela Grekland. De viktigaste regionerna är:

Norra Grekland

Med underregionerna Makedonien, Thrace och Náoussa som alla är kända för sina röda viner. Xynomavro där röda viner och mousserande roséviner utgör huvuddelen av produktionen. Den mest kända och dessutom nyaste regionen i norra Grekland är Côtes de Meliton. Här tillverkas röda och vita viner av mycket hög kvalitet av Domaine Carras med god hjälp av franske professor Émile Peynaud från Bordeaux.

Centrala Grekland

I denna region ingår appellationerna Zitsa som producerar ett bra mousserande vitt vin på den lokala druvan Debina, Ioánnina, Rapsani som genomgår ett stort utvecklingsarbete och Ankhíalos som gör vitt vin.
Peloponnesses
Denna region har flest appellationer i Grekland. Här tillverkas även många bra bords- och lantviner. På platån Mantinia i Arcadien produceras ett vitt, friskt och lätt vin med viss kryddighet som också görs som rosé. I Neméa görs söta vita viner av god kvalitet. Runt Patrás finns fyra appellationer. Själva vinet Patrás är ett torrt vitt vin men här görs även ett sött vin som heter Muscat of Patrás.

Övärlden

Av västkustens öar är Cephalonia mest känd för sitt vin och då särskilt det kraftfulla, torra, vita Robola. Även dessertviner produceras på ön. Ön Páros är bland annat kända för sitt röda vin med samma namn. Santorini tillverkar ett torrt vitt vin och ett sött Vissanto som är värda att nämnas. Rhodos har tre appellationer och öns tradition av vinframställning går tillbaka långt i historien. Två av landets bästa viner görs Egeiska öarna. Vin de Liqueur är ett världsberömt dessertvin på Muscat och dessertvinet Samos är Greklands mest kända vin efter Retsinan. Ön Samos har flera varianter av vinet som är av mycket god kvalitet.

Den sista viktiga appellationen är Kreta. Här tillverkas både vita och röda viner.

Vilka årgångar ska jag leta efter?

Ett år då det regnar i juli och början på augusti men är uppehåll från 15 augusti till slutet av september utgör perfekta förhållanden för druvornas mognad och brukar därför betraktas som en god årgång i Grekland. 2001 var ett verkligt bra år för de vita grekiska vinerna och då särskilt Chardonnay, Sauvignon Blanc och Roditis. 1997 och 2002 var utmärkta år för röda grekiska viner eftersom dessa år hade en låg produktion, vilket innebär bra mognad vilket ger kraftfullhet både i smak och färg. Vinerna från 1997 och 2002 kan med stor fördel konsumeras unga men vinner även på att lagras. Andra bra år var 1985, 1988 och 1993.

Hur gör jag om jag vill hitta ett prisvärt vin?

På etiketten står kvalitetsklassen utmärkt på de viner som når upp i en sådan. Viner som inte har någon klassificering är med andra ord lite sämre (se ovan för översikt över beteckningarna). Titta också efter kvalitetsvindistrikten: Naoussa, Amindaion, Goumenissa, Côtes de Meliton, Zitsa, Rapsani, Ankialos och Kantza på fastlandet, Patras, Nemea och Mantinia på Peloponnesos samt Kefallonia, Kreta, Rhodos, Paros, Santorini, Limnos och Samos i grekiska övärlden.

Text: Jenny Sandström
Illustration: Magnus Eriksson, Coreklam

Källor:
The Oxford Companion of Wine, Jancis Robinson, Oxford University Press, 1998.
Systembolaget
Grekiska Ambassadens Handelsavdelning
Aphrodite Panagiotalides, TSANTALI Vineyards and Wineries

Mer information och årgångstabeller hittar du bl a på:
www.decanter.com
www.winespectator.com

[operafantomet]

Skjønner at dere setter opplevelsen av vin med det å være i Hellas i førersetet. Men det har jo ingenting med god vin å gjøre. Enten er den god eller så er den ikke god. Det er noen gode viner fra Hellas som er virkelig gode. Men dette hører med til unntaket.
Og unnskyld utrykket mitt nå. Men mennesker som ikke har øvd opp smaksansene sine når det gjelder vin. Ja disse mister med tiden muligheten til å kjenne forskjellen på viner når det gjelder smaksansene.

Men det er da ikke noe mål i seg selv å bli vinkjenner? Man skal da ha en glede av det eller interesse for det før det blir et spørsmål?

Vi har vel alle våre \"greier\" i livet. Jeg snerrer av dårlig varm sjokolade, og skal helst ha min med mørk sjokolade smeltet i helmelk, med en dæsj chili, kardemomme og kaffe. Og krem på toppen, selvfølgelig. Kakao laget på pulver eller sirup er så bannlyst som det kan være. MEN: det betyr ikke at andre ikke kan nyte det. JEG vil ikke ha det, men andre foretrekker kanskje søt sirupsvariant fremfor den mektigere typen jeg vil ha. Eller kanskje de til og med ikke bryr seg...