Hellas tour 1, avresan

[Tommy]

Så var det då dags för avresa,lördagen den 27/5 2006, var allt packat och klart, Hildur stod redo för avfärd på gården utanför min lägenhet. Hade tänkt lägga mig tidigt inför avfärden i arla morgonstund nästa dag, men ivrigt tittade och lyssnade jag på väderleksutsikterna för Danmark och norra Tyskland till nästa dag, det lovade inte gott. I hopp om att undvika ett regn-väder som prognosen sa skulle komma till morgonen gav jag mig iväg redan vid 1-tiden söndag natt. Det började bra, och när jag passerade betalstationen på öresundsbron fick jag ett lycka till på resan av damerna som tog betalt för överfarten.

Det visade sig snart behövas, redan efter ett par mil i Danmark började det hällregna, det fortsatte hela vägen till Rödby där färje-överfarten till Tyskland väntade, dit kom jag fram på morgonen som en sur och frusen bäver.

Nåja, på färje-överfarten till Puttgarden fick jag i mig lite frukost, och hann med att nödtorftigt torka handskar, strumpor och skor med handtorks-apparaten på toaletten.

Anlände Puttgarden tidigt på morgonen, det hade slutat hällregna, men skurarna hängde i luften, och det blåste friska kyliga vindar, men jag hade gott om tid fram till dess att jag skulle checka in mig och Hildur på tåget i Hamburg.

Kom fram till Hamburg och stationen i stadsdelen Altona mitt på dagen den 28/5, incheckningen på tåget till Italien/Verona var utsatt till 16-tiden, så det fanns tid att tina upp och värma lemmar, tår och fingrar, och god var känslan att ha tagit sig så långt i vart fall.



Och ännu bättre kändes det några timmar senare när jag äntrade tåget med Hildur för färd mot Italien och Verona.


Efter att ha installerat mig i min kupe´ befann jag mig snart i tågets restaurant-vagn, där jag insöp lite mat och dryck, blev sittandes en timme eller två och filosoferade över vad de närmaste 7-8 veckorna skulle bära med sig. Det var en obeskrivligt god stund efter den något kylslagna och blöta starten på resan.
 I min kupe´hade jag sällskap av 3 tyskar i övre medelåldern, en herre och två damer som satt och läste och inte var särskilt pratglada, och jag var trött. Så efter mat och dryck begav jag mig ner i sömnens rike så fort som möjligt, vaggad till sömns av tågets rytm.
 Morgonen därpå, den 29/5, var tåget på väg genom Österrike, mot Brennerpasset, när jag vaknade.

 Tåget ankom Verona vid 11-tiden, nu väntade ca 30 mil till Catolica vid adriatiska kusten där jag bokat övernattning på hotel. Färden gick via Modena, Bologna och Rimini.Det gick över förväntan bra att köra på vägarna i Italien, använde vanliga landsvägar där hastighetsgränserna passade bra för Hildur.

               

Den 30/5 ( min födelsedag ) körde jag ca 10 mil till Ancona där färjeöverfarten till Igoumenitsa och Grekland väntade. Olympic champion var namnet på båten som skulle ta mig dit. Det var ingen liten skuta, när hon väl angjort kajen tog det mer än en timme innan alla långtradare och andra fordon kommit av. Jag förundrades över hur de fått plats, men när jag körde ombord förstod jag, där fanns 6 våningar bildäck.
 Väl ombord kändes det som jag redan var i Grekland, grekisk besättning, grekisk mat och dryck, och grekiska tongångar i högtalarna. Jag hade lyxat till det med hytt, det var ju trots allt min födelsedag, och det kändes skönt att krypa ner i kojen i förvissning om att jag nästa dag skulle vara framme i Igoumenitsa.


På morgonen närmade vi oss Korfu och den albanska kusten. Är det landet lika mystiskt som det verkar ?
 
Ja, inte vet jag, men det var ju inte dit jag var på väg nu. Framme i Igoumenitsa den 31/5 återstod bara några mil till mitt boende hos Dokos rooms&taverna i Parga.


Don, yiota och papa Dokos. Och en bild på utsikten från min balkong i Parga.

Här skulle jag nu bli någon vecka i de välbekanta och av mig omtyckta trakterna i och i kring Parga.

Resan fortsatte sedan mot Kalambaka och Trikala, se Hellas tour 2

  :smile:  Tommy