Om fotografering

[JohnS]

Jeg er ingen god fotograf, men jeg følger stadig med på gode råd både her på forumet og andre steder, i håp om å forbedre meg.

Etter hvert har jeg likevel funnet ut at den aller største forskjellen på meg og de virkelig gode fotografene  (og det er ikke få av dem her på forumet!), kanskje ikke først og fremst er det tekniske ved fotograferingen eller apparatet, men motivvalget.  Jeg glemmer rett og slett å ta bilder av de beste motivene!  

Gang etter gang blir jeg så intenst opptatt av å se, oppleve og rett og slett bare være der at tekniske vidundere som et kamera er fryktelig fjernt fra min bevissthet.  Og like regelmessig ergrer jeg meg etterpå over at jeg ikke fikk tatt noe bilde av det jeg så og opplevde.  Dette gjelder både steder, situasjoner og mennesker.

Er det noen som har gode råd om hvordan de greier å distansere seg fra slike opplevelser lenge nok til å konsentrere seg om å slå på og stille inn fotoapparatet, justere for lyset, kanskje zoome for å finne det beste utsnittet, vente på det rette øyebliket og trykke av, ofte mange ganger på en liten stund?  Er det i det hele tatt noe som kan læres, eller får jeg fremdeles nøye meg med fotos av de halvgode motivene, og stole på at de aller beste bildene er lagret i hukommelsen (ikke noe særlig pålitelig lagringsmedium, har jeg funnet ut)?

[bengalow]

Visst kan du öva upp en \"fotograferingskonst\"! Jag tror bara att du nu tar med dig kameran till speciella tillfällen, och då hittar man sällan goda motiv eller händelser.
Mitt råd är att du tar med dig kameran på en fottur en lördag eller söndag, och har du en kompaktkamera med ett stort minne, så bara fotografera lös, på allt du ser. Det kan vara en blomma, en insekt, en parkbänk eller en å/flod. Naturen är ett magiskt motiv.
Om man letar efter speciella motiv, så hittar man dom aldrig, i alla fall inte utan att vara mycket tålmodig.
När du kommer hem, ladda upp bilderna i ditt fotoprogram, och experimentera lite med bildbeskärning, skärpa, ljusintensitet och liknande som finns där. Det finns knappt en \"född\" fotograf - det kommer ur övning och därmed erfarenhet
Lycka till - titta gärna på POE\'s bilder och motivval från hans senaste ferie i Danmark och Sverige - det är enkla detaljer, men superba!!

[Tommy]

Jag vet ikke om jag är rätt person att svara dig på din fråga ?? Men det är väl som med det mesta att vi opplever samma sak på olika vis så det ligger väl mycket i vad man är intresserad av o hur man gör bruk av det. För mig är det inte så allvarligt detta med fotograferingen, men jag trivs med kameran o att fånga det jag opplever på bild.

Jag distanserar mig inte som du skrev, snarare är det så att opplevelsen intensifieras, o stundtals är jag helt manisk när jag fotoferar  :cyclopsani: .

Som till exempel igår på möllevångsfestivalen så kom mitt sällskap bort från mig vid ett flertal tillfällen på grund av mitt fotoferande. Så jag blir rätt osocial snarare än distanserad, jag går så intensivt opp i det så jag glömmer bort resten, det blir liksom jag o kameran o det jag fotoferar.

O flirtar ;-) dessutom motivet med mig så känner jag mig väldigt närvarande där o då  :drunken:

[JohnS]

Visst kan du öva upp en \"fotograferingskonst\"! Jag tror bara att du nu tar med dig kameran till speciella tillfällen, och då hittar man sällan goda motiv eller händelser.

Når jeg er i Hellas, for eksempel,  har jeg alltid med meg kameraet. ofte to av dem.  Problemet er bare at jeg glemmer å bruke dem!!  

Det er ikke før det er for sent at jeg begynner å tenke på kameraet, og oppfatter at jeg hadde \"verdens beste\" motiv rett foran meg.  Og så kompenserer jeg selvfølgelig med et dusin bilder eller to som jeg først og fremst tar fordi \"nå må jeg se å få tatt noen bilder\".  OK, jeg setter det litt på spissen, fullt så ille er det ikke, men det er en kjerne av realitet i det.

[bengalow]

Det är det jag menar med att du tar bara med dig kameran till \"speciella\" tillfällen. Ut och gå med kameran redo, och skäms inte för att fota det du ser, även om det inte är något märkligt, eller speciellt. Man måste vänja sig vid den \"obekvämheten\". Ju mer du fotograferar, desto lättare blir det att \"se\" ett motiv INNAN det försvunnit. Ungefär som att löpa/motionera, det är svårast från början....men när man väl är igång så går det lätt!!

[-POE-]

Instämmer med Tommy & Bengalow, försök att ha med kameran oftare i vardagen, på promenader eller till o från jobbet. Ha kameran påslagen i handen och inte avstängd i en väska, det måste gå lätt och fort annars missar Du. Jag har kameran ställd på \"sportläge\", kommer det ett motiv så är det alltid ont om både tid och ljus av nå´n anledning och då är det inte läge att pilla med inställningar. Om jag är ute ensam så sätter jag mig gärna vid tex. stranden och försöker ta så många olika bilder jag kan från samma plats, naturen går att variera i evighet. I bästa fall blir det en av tio som jag vill visa, att kasta hundra bilder går på nolltid, att ångra en som inte togs kan man göra i evighet! (Floskelvarning)

Hur var det sportkommentatorn sa? Ta fler bilder, och oftare!  :drunken:

//PO

[Sigbjorn]

Morten Krogvold, en av Norges beste og mest kjente fotografer kommer med råd:

http://www.tu.no/forbrukerteknologi/article217291.ece

Sigbjørn

[Måne]

Jeg glemmer rett og slett å ta bilder av de beste motivene!  

Gang etter gang blir jeg så intenst opptatt av å se, oppleve og rett og slett bare være der at tekniske vidundere som et kamera er fryktelig fjernt fra min bevissthet.

Jeg er helt motsatt. Jeg er så opptatt av å \"forevige\" alle øyeblikk at jeg ofte glemmer \"å se, oppleve og rett og slett bare være der\" (herlig beskrivelse!). Dette går faktisk ut over mine minner av steder vi har vært - og ut over min mulighet til å slappe av når vi er på ferie. Holder på å skjerpe meg på dette området nå, og tvinger meg til å la kameraet være hjemme innimellom.